Om SKL:s förslag att avkriminalisera och SVT:s artikel om det

I december 2018 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting ett dokument kallat ”Handlingsplan mot missbruk och beroende – tidig upptäckt, tidiga insatser, stöd och behandling för personer i åldern 13-29 år”. Pressreleasen gick ut den 18 december:

sklplan1

Det som är lite komiskt att förutom titeln på dokumentet, och förutom rubriken på pressreleasen, och förutom att dokumentet innehåller 301 förekomster av ordet ”missbruk” så innehåller även dokumentet följande avsnitt:

sklplan2

Man kan ju fråga sig, om ordet missbruk nu är så stigmatiserande, varför använder SKL det själva så frekvent i ett dokument på totalt 70 sidor och 7 gånger i en kort pressrelease – och varför döper man handlingsplanen med det ordet? Det är lite ”otur när man tänker” över det hela, eller så är det populism eftersom det finns en trend inom drogområdet att man inte ska använda ordet missbruk eftersom det påstås vara just stigmatiserande.

Dokumentet i sig är dock intressant. Det innehåller 43 åtgärdspunkter. Jag ska återkomma till dokumentet vid tillfälle, om jag får tid och energi till det. Det som intresserar mig nu är en annan sak.

Punkt två i listan på åtgärder, under rubriken ”Förändrat synsätt på missbruk och beroende”, handlar om ett förslag om att utvärdera narkotikastrafflagen vad det gäller att narkotikaanvändning är kriminaliserat (det som kallas ”ringa narkotikabrott”, jag använder formuleringen ”ringa-lagen” nedan när jag skriver om denna lagstiftning).

sklplan3.jpg

Det är en allt hetare fråga i narkotikadebatten om detta bruk bör avkriminaliseras eller inte. Jag berörde frågan i mitt föregående inlägg relaterat till mina åsikter etc. SVT skrev om SKL:s förslag om en utvärdering i onsdags, och den uppmärksamhet den fick (särskilt i drogliberala kretsar på sociala medier) fick mig att gå in och läsa handlingsplanen (som finns i två varianter, båda länkas dock från SVT:s artikel, avsnittet om att utvärdera lagen börjar på sid 18 i en version och sid 28 i den andra och texten under avsnittet skiljer sig lite åt), något som jag tänkt göra sedan december men som SVT nu hjälpte mig att komma igång med.

Det första som förvånar vad det gäller handlingsplanen är att SKL sorterat in frågeställningen om avkriminalisering under ”förändrat synsätt på missbruk och beroende”. Det kan bero på att när SKL redogör för förarbetena till konsumtionsförbudet skriver de ”I förarbetena till bestämmelsen angavs som skäl bland annat att kriminalisering av konsumtion krävs för att ge uttryck för att samhället tar avstånd från varje befattning med narkotika.”. Men förarbetena innehåller mer än det. Vill man ha en bättre, och kanske mindre vinklad form av vad syftet med ringa-lagen var kan man läsa Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift nr 5/2018 (PDF). På sid 11 står:

”Från förarbetena kan man läsa sig till att tanken var att:
1. Från samhället kraftigt ta avstånd från narkotika.
2. Ge polisen verktyg att tidigt ingripa mot missbruk.
3. Förbättra möjligheterna till vård för missbruk”

I SNPF:s text framgår också att huvudsyftet var att få personer, och särskilt unga, att avhålla sig från narkotika, något som visserligen även SKL nämner i sin text ”Ett sådant avståndstagande skulle vara påkallat inte minst för att motverka att ungdomar och andra som befinner sig i en risksituation dras in i missbruk.”. Sammantaget ger detta en bild av att syftet med lagstiftningen inte handlar om synen på droganvändning utan ett verktyg för att minska drogproblematiken. Men det är klart, om man vill ge en bild av att ringa-lagstiftningen inte är något annat är moralism, då ska man så klart sortera in lagen under ”synsätt”. Och har man en viss agenda ska man kanske göra som SKL, lyfta fram och ge utrymme mer åt viss vinkel och mindre åt andra.

I SVT-artikeln lyfter SVT först upp att lagen om ”ringa” ska utvärderas om den ”försvårar hjälpinsatser för människor med beroendesjukdom eller inte”.

sklSVT2

SKL själva skriver att utvärderingen ska ske för att ”se om effekterna har blivit de som avsågs vid införandet […] se om det finns skäl att ändra i lagstiftningen för att underlätta för personer med missbruk/beroende att söka och få hjälp. Utvärderingen bör titta på vad som samtidigt är hindrande för personer med missbruk att söka hjälp. Utvärderingen
bör även innehålla en internationell utblick.”.

Det är intressant att se vilken vinkel SVT lagt på sin artikel, dels att man i inledningen slår fast en ton genom att först nämna farhågor om att lagen försvårar hjälpinsatser och inte om den har medverkat till att färre, i synnerhet ungdomar, provar/använder narkotika på grund av lagen, men även det som följer på det i SVT:s text.

SVT tar upp att ”1993 kom också en straffskärpning och fängelse i högst sex månader infördes i straffskalan för brottet eget bruk.”. Det skedde för att det krävdes för att lagen skulle fungera som tänkt. För att, om lagen före denna skärpning skulle vara användbar, krävdes det att en polis bevittnade drogintaget, och med straffskärpningen möjliggjordes ingreppet drogtest som bevis i stället för att en polis bevittnat händelsen. Men SVT (?) gör en annan tolkning så fortsättningen på ovanstående artikel är:

svtskldod

På något sätt kopplar SVT ihop ”ringa-lagstiftningen” med narkotikarelaterade dödsfall, och dessutom utan den redogörelse för den komplexitet som finns del inom narkotikarelaterade dödsfall och dels vad det gäller statistik och därmed jämförelsen. Dessutom hävdar SVT att SKL lyfter fram dödsfallen som en av orsakerna till varför ”ringa-lagen” måste utvärderas. Det finns ingenting i SKL:s båda versioner av handlingsplanen som lyfter fram detta. I så fall måste det ha lyfts fram i den intervju SVT gjort med samordnaren för dessa frågor på SKL, Mikael Malm. Det är i så fall anmärkningsvärt om han fört fram det i intervjun. Jag undrar, ifrågasätter, hur denna koppling ser ut.

Det finns andra saker som Malm har fört fram i intervjun som behöver kommenteras. SVT har med ett citat av honom där han säger:

”Det finns ett repressivt synsätt på personer i missbruk i och med att det är kriminellt att bruka och inneha narkotika. Med lagens utformning finns det en uppenbar risk att polisen lägger mer resurser på det egna bruket än på de stora bovarna och grövre narkotikabrott, säger Mikael Malm.”

Jag har lite svårt att acceptera att det är ett ”repressivt synsätt” att eget bruk/innehav är kriminaliserat. Det är helt klart ett restriktivt synsätt, men visst är det i dagsläget förknippat med påföljden böter och det kan man ju kalla repressivt. Jag har som framgått i förra inlägget valt att fokusera på mina erfarenheter av att ringa-lagstiftningen har varit betydelsefull för flera personer att inte påbörja en drogkarriär som kunde ha slutat med elände, eller att det på olika sätt inneburit att personer kunnat bryta sin drogkarriär. För mig är inte det något som jag ser som repressivt utan som stödjande och humant.

Givet de fördelar jag ser med att egna bruket/innehavet är kriminaliserat, men även att jag även ser en del nackdelar med det, skulle jag, som jag skrivit om i tidigare inlägg, helst se en alternativ lagstiftning och tillämpning av den vad det gäller påföljderna i sig och hur belastningsregister får användas etc. Det jag lutar åt är lite liknande den som Portugal har där det fortfarande är kriminaliserat men där påföljderna är ett ”varningssystem”. I det ingår bedömningar av problemets svårighetsgrad etc kopplat till vård och där är böter ”sista utvägen”.

Sedan nämner Malm, precis som handlingsplanen tar upp, att det finns en risk att polisen lägger mer resurser på det individers egna bruk (missbruk) än på de stora bovarna och grövre narkotikabrott. Det är tur att jag inte är polis eftersom det finns en underton av misstroende i det (jag skulle blivit lite kränkt (för den som inte gillar ordet kränkt: läs förolämpad) av den synen). Men visst, det finns tidigare rapporter som tar upp att polisen använder/åtminstone har använt ”ringa” som ett sätt att snygga till statistiken. Men givet att polisen är en myndighet som styrs av politikerna på olika sätt finns det, vad jag tror iaf, stor möjlighet för politikerna att ange riktlinjerna för hur polisen ska arbeta inom narkotikaområdet, till skillnad från SKL/SKL:s tjänstemän tror inte jag att det krävs en avkriminalisering av narkotikaanvändning för att få polisen att jobba mer mot ”grövre narkotikabrott”. I det är det självfallet viktigt att även lyfta fram att polisen över lag behöver mer resurser, men det är ju de flesta överens om numera.

SVT:s artikel avslutas med det som blivit ett mantra bland drogliberaler:

”Människor som är beroende av detta ska inte straffas utan erbjudas vård och behandling, säger Mikael Malm”

Det visar att åtminstone Mikael Malm, och kanske hela SKL, har bestämt sig. Det är ingen utvärdering som önskas, det är en lagändring utan föregående utredning eftersom kriminaliseringen av bruket ses som repressivt/ett straff (se ovanstående citat).

Dessutom, det finns inget motsatsförhållande mellan ringa-lagen och vård och behandling (snarare tvärtom som jag skriver om ovan). Sveriges kommuner och regioner erbjuder redan idag vård och behandling vid missbruksproblemen. Det finns visserligen mycket som behöver görs på det område, en hel del förbättringar som skulle behövas. En hel del av det fördes fram i den så kallade missbruksutredningen. Ett centralt förslag i den var förändrat huvudmannaskap från kommuner till landsting/regioner, det på grund av flera orsaker. En av dessa orsaker var att utredaren Gerhard Larsson såg att många kopplade samman kommuners huvudmannaskap (socialtjänsten) med stigmatisering. SKL var motståndare till ändrat huvudmannaskap, och det är nog många som skulle säga att det lobbyarbete som SKL gjorde var det som sänkte hela missbruksutredningen. Givet att SKL nu, som framgår i SVT:s artikel, och i SKL:s handlingsplan (där SKL skriver ”För att nå fler personer med stöd och vårdinsatser behöver stigmatiseringen brytas.”), insett detta problem förväntar jag mig att SKL går ut med att de vill ändra huvudmannaskapet från kommuner till regioner, och gärna att SKL ber om ursäkt för hur man agerade kring missbruksutredningen.

Vidare. En kollega till Mikael Malm twittrade om SVT:s artikel så här:

skldroglib1

Förutom detta med stigma hävdas att en avkriminalisering skulle/kan öka tillgängligheten till vård och behandling. Det tas även upp i SVT:s artikel

sklSVT2.jpg

 

Jag har läst båda versionerna av SKL:s handlingsplan, ingenstans under avsnittet om avkriminalisering/utvärdering av narkotikabrottslagen finns det något resonemang om hur kriminaliseringen inverkar negativt, mer än att det i båda versionerna finns den text som syns i bilden ovan. Länken i SVT:s artikel innehåller inte heller mer information utan går till en av handlingsplansversionerna. Jag såg någonstans på twitter att det kan handla om att personer inte våga ringa 112 idag vid överdoser på grund av kriminaliseringen, det är ett argument som framförs rätt ofta. Men för att åtgärda det krävs inte avkriminalisering utan en lagtext om att den som ringer 112 i dessa sammanhang inte kan bli lagförda för ”ringa”, typ samaritlag.

Detta med att den som söker vård för sitt missbruk (eller i samband med andra saker, t ex somatisk vård) kan polisanmälas och fällas för ringa är något som ofta sprids av olika drogliberaler, men det är inte sant utan en myt. Här är ett exempel på när tidningen Resumé skriver om det

skldroglib3.jpg

Förutom att Resumé är 20 år fel ute vad det gäller tidpunkten för lagstiftningen (men saklighet är inte kännetecknande för när media skriver om drogområdet) så hävdas att den som söker hjälp måste lagföras för ”ringa”, vilket alltså är helt osant. Så sker inte, och dessutom skulle det vara ett brott mot sekretesslagen om någon vårdgivare skulle göra det. Media borde inte ägna sig åt att sprida dessa myter vidare, fake news är ett allvarligt problem som bekant…

Men frågan är om det är detta som SKL menar. Det hade underlättat om de skrivit ut det i stället för att komma med svepande syftningar om vad som diskuterades på 80-talet. Fast det kanske var syftet, att vara så svepande att det låter som ett reellt problem med avkriminalisering…

Vidare, i SKL:s handlingsplan, den långa versionen, under avsnittet som handlar om avkriminalisering finns det ett par underavsnitt som jag har bekymmer med. Ett är detta:

skldroglib4

Vad SKL vill ha sagt med detta har jag lite svårt att förstå. Men jag tolkar det som att SKL anser att det är ett problem att ungdomar konfronteras av polis när misstanke om narkotikaanvändning finns. Själv har jag i min bekantskapskrets exempel på hur polisbilsfärd till Beroendeenheten för en tonåring som påträffades i ”narkotikamiljö”, vars drogtest var negativt, men som ändå blev till ett uppvaknande och en avbruten drogkarriär. Jag antar att det är något som ses som negativt av SKL eller SKL:s tjänstemän. Jag är oenig med SKL i det.

Det andra är ett längre avsnitt om att droganvändningen ökar, inledningen ser ut så här:

skldroglib5

Inte heller där framgår vad SKL vill ha sagt, förutom att det ligger under rubriken om att utvärdera lagen. Kanske är det så att de med ”användningen av narkotika har inte minskat” menar att ringa-lagstiftningen inte bidrar till minskad användning, samtidigt vet ju ingen hur det skulle sett ut om inte lagstiftningen funnits, ökningen kanske hade varit högre… Det finns ju en hel del andra faktorer som påverkar narkotikaanvändning…

Så, vad vill SKL egentligen beträffande ”ringa-lagen” och avkriminalisering? De säger att de vill ha en utvärdering, men det verkar som att de vill ha en avkriminalisering givet både hur handlingsplanen ser ut/lyfter fram och vad som sägs i SVT:s artikel. Det skulle innebära en liberalisering av Sveriges narkotikapolitik, och det kanske är därför de är så noga med att påtala att avsikten inte är att förändra vår narkotikapolitik.

skldroglib7.jpg

Genom att påtala att de inte är ute efter en drogliberal förändring av vår narkotikapolitik hoppas de att ingen ska påtala att det är just det de är. För det verkar helt klart som så att antingen har SKL en drogliberal agenda, eller så har de anställda det.

Till sist, SKL:s pressrelease om denna handlingsplan skickades ut den 18 december. SVT tar upp det den 20 mars. En fråga är varför det tar så lång tid för SVT att skriva om avkriminaliseringen. Men det är ju klart att det blev en hel del buzz i sociala medier om SVT-artikeln, inom delar av sociala medier blev det mer snack i Sverige om SKL-planen än om den internationella snackisen på drogområdet, The Lancet Psychiatrys artikel från den 19/3 om ny studie kring cannabis och psykoser som exponerades i sociala medier dagen efter.

Den var intressant och borde få en stor betydelse för hur cannabis hanteras politiskt, och även SVT publicerade tidigt på onsdagen en artikel om psykoserna baserat på TT-material. Den artikeln ändrades dock runt lunchtid till en mycket mer nedtonad variant som var mer i linje med vad vissa cannabislobbyister vill föra fram. SVT-journalisten som skrev den nedtonade/förändrade SVT-artikeln är samma person som även skrivit artikeln om SKL. Det i sig är ett intressant faktum som jag kanske kommer att återkomma till.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s