Om FMN. Allting har en ände utom korven…

Rubrikens ordspråk tillhör kategorin ”sånt jag alltid hört med aldrig förstått på mig på” och dessutom stört mig på då det är osakligt. Jag kan komma en massa andra saker som inte ingår i allting som enbart har en ände. Förmodligen handlar mitt störande på ordspråket om ”AST-effekter” (dvs effekter av min autismspektrumtillstånd-diagnos).

Det är mycket som är annorlunda för någon med AST jämfört med en neurotyp person. Under våren har jag fått gå först en ”grundkurs” om vad AST innebär (något jag efterfrågade hos landstinget redan 2015) och sedan just nu en kurs inom AST och relationer. Det blir många aha-upplevelser (aha, är det därför det är så här!) och mycket igenkänning då kurserna bygger på en mix av kunskapsförmedling och berättelser från alla deltagarna. Förhoppningsvis leder kurserna till att jag kommer att bli bättre på att hantera AST:s ”utmaningar”. Samtidigt skulle jag önska att det var obligatoriskt för alla som interagerar med personer som har en AST-diagnos att gå en grundkurs. Så mycket saker skulle bli enklare då, så många onödiga kränkande ”skärp dig” + ”bete dig inte som ett barn” skulle kunna undvikas då, det har jag ett väldigt aktuellt exempel på…

fmn-logga-200Igår hade vi ett förbundsstyrelsemöte i Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN). Det slutade med att jag bestämde mig för att avsäga mig mitt uppdrag. Det är nästan på dagen sedan jag blev invald i förbundsstyrelsen, något jag skrev om här. Valet föregicks av främst intensiva samtal med valberedningens ordförande där vi gick igenom min historik inom drogområdet och mina aktuella ståndpunkter och åsikter samt vad jag skulle kunna bidra med till FMN. Tyvärr valde den personen för en tid sedan att lämna FMN, vilket även har sin lilla betydelse i mitt beslut igår.

Min kontakt med FMN går däremot lite längre bak i tiden kontakten med valberedningen. Under vintern förra året blev jag tillfrågad om att arbeta med och ge feedback på FMN:s drogpolitiska program. Efter diverse turer enligt föreningsdemokratin antogs sedan på ett förbundsstyrelsemöte i augusti 2018 ett program som jag tycker är mycket bra. Det finns några saker som jag saknade, till exempel dels en skrivning om rekommendation av naloxon, dels ett ställningstagande till avkriminalisering (jag hade då privat landat i ”mer åt nej” men för min del hade FMN fått komma till vilken ståndpunkt som helst, det var mera saken att det borde finnas ett ställningstagande i alla dessa frågor för ett förbund som FMN), dels ett ställningstagande till konsumtionsrum och dels ett ställningstagande till hur samhällets satsning på beroendevård och anhörigstöd ser ut. Men man kan inte få allt man själv vill i en demokratisk medlemsorganisation.

Det beslut jag fattade igår går har på sätt och vis ”processats” sedan styrelsens interna årsplaneringskonferens i januari 2019. Jag har haft funderingar på om jag verkligen vill fortsätta att vara aktiv inom FMN, främst på grund av ett par beslut jag inte delade åsikt om, men även på grund av vad som sades från några styrelsekollegor om hur FMN:s Facebook-sida sett ut under hösten 2018 (ett arbete jag utfört sedan omkring den 15/8, men som jag sedan slutet av januari knappt ens rört förutom ett fåtal inlägg, det pga kollegornas åsikter).

Sedan för ett litet tag sedan inträffade ytterligare en händelse med lite olika åsikter och ”lite olika ageranden”, det var detta vi skulle prata om igår men så blev det inte utan min uppfattning är att det direkt blev något ”annat” som pågick i ca 20 minuter. Och eftersom jag inte har något behov av en officiell position inom svenskt drogområde, det är bara mitt fritidsintresseområde, valde jag av olika anledningar att avgå som ett resultat av ovannämnda process och det som hände under dessa 20 minuter.

Min första tanke var att redogöra exakt vad som hänt och sagts sedan januari i år med fokus på att berätta om min syn/ge exempel på osakligheter, oärlighet och den ableism som jag anser är orsakerna till mitt beslut. Jag hade också tankar på att berätta mer om hur det egentligen ser ut inom FMN, inkl olika detaljer som skulle vara försvårande för FMN i förbundets bidragsansökningar hos Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Min tanke var att hämnas och ge tillbaka. Men jag har kommit fram till att det är inte det jag vill. Jag väljer att fortsätta att hylla ljuset och vill inte försvåra för FMN – FMN behövs!

Jag har mina uppfattningar klara om såväl sak(er) som personer men jag väljer att låta det stanna vid att vara mina uppfattningar. Däremot, till personer inom FMN vill jag ändå säga att – missta inte min generositet för svaghet. Jag har en hel del att säga och visa om jag vill/måste.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s