Om ”Sveriges drogpolitik har en preventiv effekt” samt ett par saker som stör mig i drogdebatten

svddebatt
Bild: Faksimil från SvD, 20190601

Debatten om vår narkotikapolitik har intensifierats de senaste åren. Det är i grunden bra eftersom jag tror att drogområdet/drogproblematiken behöver uppmärksamhet och att samtalet och debatten inom och om drogområdet kan leda till något bra. För att det ska bli bra krävs goda debattartiklar, gärna från ”båda sidor”. Jag stör mig visserligen på små saker här och där, och ibland på stora. Sedan skulle jag väl önska mig lite vassare debatter överlag, men men. Grunden till detta blogginlägg är en debattartikel från igår kväll som jag tycker är mycket bra och vass, mer om det nedan.

Den debattsida som blivit ledande inom aktuell drogdebatt är Svenska Dagbladets ”SvD Debatt” som har en särskild rubrik ”Den ifrågasatta drogpolitiken” där de samlar drogområdets debatter, åtminstone de som handlar om de droger som faller under narkotika-begreppet. Jag är inte helt förtjust i att SvD i beskrivningen av debattemat tar upp och gör koppling till dödstalen då, som jag skrivit tidigare, dessa har en koppling till en rad andra faktorer än narkotikapolitik. Och jag är inte helt förtjust i att SvD skriver ”Samtidigt hävdar många forskare, politiker och organisationer att den hållningen [repressiva drogpolitiska linjer som bygger på nolltolerans mot allt narkotikabruk] skördar fler liv än vad den räddar.”.

Det är förvisso sant att en del hävdar det, men det finns många forskare, politiker och organisationer som är kritiska till en liberaliserad drogpolitik och som inte håller med om att det finns ett kausalt samband mellan just restriktiv drogpolitik och höga dödsfallstal. SvD:s ingress har en vinklad underton, vilket i och för sig är ett tidens tecken då allt fler journalister och andra opinionsbildare har svalt den diskurs som så framgångsrikt lanserats av kritiker av vår narkotikapolitik med mer eller mindre uttalad drogliberaliseringsagenda.

Gårdagskvällens debattare, skriven av dels två poliser (Steve Alm och Lennart Karlsson) och dels en medicinare (Kai Knudsen), är mycket bra eftersom den går igenom ett antal faktorer som påverkar de resultat som vi ser och som ibland brukar föras fram som stöd till argumentet att ”svensk  restriktiv narkotikapolitik fungerar inte”. Debattörerna har fått med oerhört många viktiga punkter inom drogdebatten.

Det är bra att debattörerna kommenterar det som blivit ett av drogliberalernas mantran, ”satsa på vård ej straff”. Det är bra att debattörerna för fram att det inte finns något motsatsförhållande mellan att satsa på vård och att verka restriktivt/repressivt mot narkotika. Det är bra att de visar på att Sverige har satsat allt mer på vård parallellt med att våra dödstal gått upp. Det är bra att debattörerna lyfter fram att Sverige har en låg andel ungdomar som riskerar få sina liv förstörda av narkotika. Det är bra att debattörerna visar på att lagstiftningen och insatserna mot de nya psykoaktiva substanserna fungerar när dessa droger klassas och blir illegala. Det är bra att debattörerna visar hur polisen motarbetat och fått ner användningen av fentanyler genom arbete med såväl ”ringa-lagen” som övrig lagstiftning, det har redan fått ned dödstalen. Det är bra att debattörerna tar upp problemen runt läkemedelssubstanser. Det är bra att debattörerna tar upp problemen kring legalisering (med exempel från USA) och visar på att argumentet att gängkriminaliteten skulle slås undan vid en legalisering inte stämmer.

Det jag inte håller med debattörerna om är meningen ”Ska vi då tolka det som att vården har misslyckats? Knappast, (…) ”. Min åsikt är att svensk beroendevård, under anförande av Socialstyrelsens nationella riktlinjer, inte alls är så bra som den borde vara och inte heller så tillgänglig som den borde vara. Förutom att det är ett problem i sig så påverkar det vår statistik, allt från antalet individer med missbruk/beroendeproblem till dödstalen. Sedan detta med ”misslyckats”, jag är kanske lite hård i min syn på svensk beroendevård, och det är inte enkelt det heller, på flera sätt.

Det är inte bara beroendevården som avgör möjligheterna för någon att lämna missbruk bakom sig. Det handlar även om hur vårt samhälle ser ut, hur vi som medmänniskor ser på de som använder/använt droger och hur våra stödsystem ser ut. Det nämns sällan i debattartiklar från ”någon av sidorna”. Ett exempel på det jag syftar på är hur lätt det är att komma tillbaka till samhället t ex med bostad (om den har försvunnit under missbruket) och arbete. Båda dessa har betydelse för resocialisationen, för det ”hopp” som jag skrivit om några gånger på sistone och som är så väsentligt för att bryta ett missbruk. Vi har en lång rad lagstiftningspunkter som försvårar att komma tillbaka. Det handlar om hur belastningsregistret används och får användas, det handlar om arbetsgivarens vårdansvar (som t ex skyldighet att finansiera beroendevård vilket kan bli en anledning till att neka någon jobb om arbetsgivaren misstänker/får för sig att återfall är en risk), det handlar om LAS där det förmodligen skulle bli enklare för personer med missbruksproblem bakom sig att få jobb om den lagstiftningen luckrades upp osv.

Kanske är avsnittet ovanför lite av ett sidospår till kommentaren om narkotikadebatten, men men… Och för att fortsätta på sidospår, även om debattörerna berör frågan en aning. De skriver när de kommenterar narkotikadebatten och argumenten för att vår narkotikapolitik inte fungerar att ”Det tyngsta argumentet som förs fram är att den höga narkotikarelaterade dödligheten i Sverige jämfört med många andra länder i Europa innebär ett misslyckande för den svenska narkotikapolitiken.”. Jag håller inte med om det, att det skulle vara det tyngsta argumentet, däremot är det ju ett av de vanligaste. Och det har trummats in väl så att det för en rätt bred skara har blivit till en sanning att vår narkotikapolitik har resulterat i att vi ligger i toppen av t ex EU:s lista över narkotikarelaterade dödsfall (dvs ett kausalt samband).

Det är många saker som spelar in för dödsfallsstatistiken, och jag tycker att den används lite för slarvigt i debatten. Hur statistiken samlas in och vad som registreras som narkotikarelaterade dödsfall kan variera och påverkar därför hur statistiken ser ut. Hur ska t ex ett avsiktligt dödsfall (suicid) med narkotikaklassat preparat räknas, enbart som suicid eller som ett narkotikarelaterat dödsfall, och på vilket sätt har dessa dödsfall betydelse för den narkotikapolitiska debatten? Och hur redovisar andra länder detta? Socialstyrelsen skrev nyligen lite om de narkotikarelaterade dödsfallen, bland annat om detta med suicid och då det är oklart om avsikten varit suicid eller inte. Eftersom detta med dödsfallen används i en allt mer intensiv debatt om vår narkotikapolitik borde Socialstyrelsen (och Folkhälsomyndigheten som rapporterat till EU) se över hur vår statistik presenteras och vara ännu tydligare.

Sedan, om överdoser skriver Socialstyrelsen ”Bland överdoser är olika sorters opioider vanligast förekommande. Under hela perioden 2012-2017 var buprenorfin vanligast följt av heroin och metadon.”. Buprenorfin och metadon är substanser som bland annat används i vården av heroin-/opioidberoende personer. Förutom sedvanlig illegal hantering förekommer det med okänd omfattning att personer inom den vården säljer vidare sin medicin, det är så med all medicinhantering. Och ändå ingår det, som tur är, i vår socialpolitik att vi ska ge den sortens vård till de som behöver. Men det har en baksida, bland annat att det läcker från vården och det har sin betydelse för dödstalen.

Vår statistik för narkotikarelaterade dödsfall har officiellt legat på ca 900/år under några år (och från drogliberalt håll har det ibland låtit att ”3 om dagen dör pga vår narkotikapolitik”). Det är alldeles för många för att vi ska vara nöjda. Men, att använda dödsfallsantal i debatten på det sätt som görs av de som vill kritisera vår narkotikapolitik är mycket tveksamt och allt för lite ifrågasatt. Ska verkligen vår narkotikapolitik kritiseras utifrån suicidfall och fall där t ex läckage från vården av heroin-/opioidberoende spelar in? Här finns anledning till kritik av en del debattörer tycker jag, och gårdagens debattörer är lite för generösa som benämner det som det tyngsta argumentet, det är nästan som att ge legitimitet åt hur siffrorna används. Men om debattörerna syftar på att varje narkotikarelaterat dödsfall är ett för mycket håller jag med om att det är ett tungt argument (jag ser så, varje dödsfall är ett för mycket, men jag håller verkligen inte med om att det är ett tungt argument som kritik av vår narkotikapolitik).

Vidare angående dödsfallsstatistiken, jag har tidigare bloggat om några faktorer som pårverkar, t ex vad det gäller jämförelsen (som ofta sker) med Portugal (en av drogliberalernas favoritdebattartikel-tema). Skillnader i såväl obduktionsteknik/-förfarande som frekvens spelar in och påverkar olika länders statistik. Bara här om veckan läste jag en kommentar från någon på Socialstyrelsen som kommenterade att det vid tidpunkten X (minns inte och hittar just nu inte tillbaka till artikeln) införts en ny teknik/förfarande/handhavande vid obduktioner i Sverige som påverkar narkotikarelaterade dödstalssiffror uppåt. Vilka andra länder använder samma teknik, vilka gör det inte? Och hur många, frekvensen, obduktioner som genomförs påverkar så klart statistiken också.

Vad det gäller frekvens, så här ser statistiken för andelen dödsfall som obduceras. Det är dubbelt så vanligt med obduktion i Sverige som jämfört med Sverige:

portugalobduktion2

Sedan i övrigt om statistik, för att fortsätta på exemplet Portugal. Hur sannolikt är det att det 2015, som denna EU-statistikbild är från, inte var någon i ålderskategorin 25-29 år som dog narkotikarelaterat i Portugal?

portugalnollungahmm
Sammanfattningsvis, gårdagens debattartikel var väldigt bra, men det finns mycket i övrigt att önska om vår drogdebatt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s