Hallonlandet

hallonland
Foto (beskuret): Jametlene Reskp på Unsplash

I veckorna som gått har jag hållit på med att flytta över mina CD-skivor till datorn så jag kan kasta skivorna som bara tar plats och aldrig spelas. Bland musikskivorna fanns det en skiva som inte är musik utan en CD som jag fått från Sveriges Radio. Den innehåller en dokumentär på 1 timme som P1 gjorde med mig 1989-1990 och som sändes första gången våren 1990.

Programmet heter ”Morfar är större än döden” och beskrevs så här i tidningarna med hjälp av P1:s pressbild med mobiltelefon, kalender, miniräknare och så en nalle.

bloggp1

I bilden möts ”hårt” och ”mjukt”, så även i programmet. Det hårda inleder med några uttalanden (om beroendeproblem/-vård (!!)) från mig ur ett libertarianskt perspektiv, och så inramat med ”handels-vinkel” bland annat med klipp när jag och en handelskompis rabblar siffror (dramaturgi!) i samband med en verksamhet vi ledde inom studentkåren (Scandinavian Business Tournament, en tävling i att driva företag som Handels-studentkårerna i Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island bedrev och sålde till näringslivet och där jag var Vice ordförande på HHSS).

Ett av de brev som kom till SR efter programmet handlade om hur kvinnan som skrev det tvingades stänga av radion eftersom hon ogillade mig och mina åsikter (att jag pratar om att det är bra att ha fax hemma och som att det vore självklart är rätt underhållande så här i efterhand, fast e-post var inte så utbyggt 1990…). Efter ett tag byter dock programmet karaktär, och det kommer en del mjukt, lika skickligt redigerat som det är bildsatt med nallen. Brevskrivaren som stängde av skrev även att hon satt på radion igen efter en halvtimme ”och du var fortfarande kvar men en helt annan person, och att hon nu var tvungen att lyssna på reprisen senare i veckan”. Den helt andra personen syftar förmodligen på att jag berättar en del om min relation till min morfar, och därav programtiteln.

Min morfar och jag hade en speciell relation, och då på ett sätt som var mer än att han väldigt ofta var barnvakt under min uppväxt när mamma jobbade eller hade sina politiska engagemang. En speciell sak i vår relation var att jag ofta vistades i morfars sommarstuga. Där hade han ett flertal odlingar, allt ifrån blommor till olika grönsaker och frukter. Och så hade jag tre favoriter, ett antal vinbärsbuskar, ett antal ärtbuskar och så den absoluta favoriten – hallonlandet.

Hallonlandet var ett flertal hallonbuskar som jag älskade att gå omkring bland och äta solvarma hallon. Särskilt när jag var liten så var det mäktigt med buskarna som var högre än jag, det var nästan som en egen liten värld och jag var omringad av godsaker. Hallonlandet, stugan och morfar slår an så otroligt positiva minnesbilder och känslor.

Hallonlandet fick också sin speciella betydelse förra året, senvåren/sommaren 2018. Då hade jag börjat hos en psykolog, en psykolog som jag stått i kö till under tid för att få hjälp med att bearbeta saker kopplat till min depression. Kontakten kom till slut igång (i stället/tack vare) efter att flera läkare misstänkt att jag drabbats av PTSD, jag uppvisade flera tecken på diagnoskriterierna efter det mordbrandsattentat som jag utsattes för.

Värst var mina drömmar med allt från att det brinner och jag vaknar av det till att det ringer på dörren och jag går och för att öppna och precis när jag ska öppna tänder mordbrännaren eld på den bensin han/de hällt in genom brevlådan (den bensin som aldrig tog sig i verkligheten), det vill säga den bensin som jag då står i eftersom jag kommit fram till dörren… (fortsättningen kan du föreställa dig). Dessutom hade jag även mycket tankar när jag rörde mig utomhus, att någon från den narkotikapolitiska gruppering i Stockholm, där det finns personer som jag har anledning att misstänka för attentatet, låg i bakhåll och skulle attackera mig igen. Osv osv.

Allt det här påverkade mig, och det blev inte bättre av att debattörer inom den drogliberala rörelsen, t ex kretsen kring Piratpartiets drogpolitiska talespersoner, främst Johan Svensson (SnilletJohan i sociala medier, numera fd talesperson för PP men nu aktiv i styrelsen för Föreningen Tryggare Ruspolitik), gjorde sig lustiga över/hånade/förminskade mig kopplat till mordbranden.

Som ”tur” var så var den psykolog jag valde utbildad i EMDR, en terapiform som beskrivs bra i denna artikel. Eftersom det som en del i terapin ingår att återvända till de tankar/minnen som är svåra så inleddes terapin med att hitta och (med hjälp av EMDR-tekniken förstärka) ett positivt minne som vi skulle kunna ha som ”tillflyktsort” om själva trauma-terapin blev för jobbig. Det minne, och den ”film”, jag valde var att jag var liten och gick omkring i morfars hallonland – ett starkt och tryggt och väldigt positivt minne! Nu tillämpar jag samma teknik när jag råkar ut för andra svårigheter eller mår dåligt av en eller annan orsak, och det fungerar också. Vår kognition är rätt intressant och kraftfull! Och det är även rätt intressant att när jag hittar en CD med en radiodokumentär så är en av de första tankarna – hallonlandet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s