Svensk narkotikapolitik är bra

Då och då sedan jag i mitten på 00-talet började debattera drogområdet har jag hävdat att vi måste förändra vår narkotikapolitik. Men det har varit tokigt tänkt, vilket jag ska utveckla nedan. Att vi behöver förändra vår narkotikapolitik har dock blivit temat för allt fler debattinlägg i media, och allt oftare en åsikt som framförs av många personer i sociala medier.

Tyvärr är det så att det sällan är särskilt klart vad som avses och vad som är fel på dagens politik, likväl som det sällan är klart vilket alternativ som föreslås. Ibland föreslås att vi måste utvärdera vår narkotikapolitik, inte sällan med det underliggande budskapet att det kommer att leda till förändring. En utvärdering skulle dock inte fungera, men det får bli temat för en annan text. När det gäller förändring är det oftare avkriminalisering av det egna bruket som önskas än avkriminalisering av substanserna (dvs legalisering), men om det skulle vara det senare är det ett taktiskt smart drag av de som vill legalisera.

I mina egna tankar om att narkotikapolitiken måste förändras har det handlat om kriminalisering av bruket. Och då har det främst handlat om att jag sett en del negativa konsekvenser av kriminaliseringen, vilket jag brukade skriva om ibland i min förra blogg. Men samtidigt har jag även sett en hel del väsentliga fördelar med kriminaliseringen, t ex personer (i synnerhet ungdomar) som valt att avstå från/avbryta narkotikaanvändning med hänvisning till att det är olagligt samt att personer som kunnat omvandla fällningar för narkotikabruk till en del av motivationen som krävs för att bryta destruktiv narkotikaanvändning och/eller upprätthålla drogfriheten när drogsuget slagit till. Dessa båda aspekter har lett till att jag under en lång period tvivlade på vad som var bäst och velade fram och tillbaka (förutom under en period då jag i tjänsten hade som arbetsuppgift att ensidigt propagera för en avkriminalisering av bruket).

Sedan landande jag i att den allra största och mest betydande skademinimeringen når man om man kan rädda någon från narkotikaanvändning över huvud taget, och i linje med föregående stycke, följaktligen att konsumtionsförbudet därför är önskvärt att ha kvar. Men jag vill att det kombineras med några förändringar i lagstiftningen, t ex beträffande hur arbetsgivare får använda belastningsregistret, att påföljdsalternativen kompletteras med vårdalternativ, att en god samarit-lagtext inrättas för att undvika att personer inte ringer efter ambulans vid överdoser o dyl av rädsla för att ”åka dit på ringa” (dvs bruk).

I aktuell debatt, som jag inte deltar nämnvärt i, är det vanligast förekommande motivet till att vilja ha en ny narkotikapolitik att det skulle leda till minskat lidande och färre antal döda. Frågan är om en mer liberal och tillåtande inställning till narkotika skulle leda till minskat lidande och färre antal döda. Jag tror inte det, och ingen debattör har kunnat bevisa annat.

Det är visserligen så att Sverige har allt för höga narkotikarelaterade dödstal. I debatten nämns det ibland med mer eller mindre uttalad jämförelse med andra länder, men att relativisera mot andra länder är meningslöst. Till exempel är jämförelser svåra att göra bland annat eftersom dels är statistikframtagningen inte utformad på ett likartat sätt i alla länder, dels finns det faktorer som inte har med lagstiftningen att göra som påverkar olika länders narkotikabruk, t ex ”kultur och traditioner”. Det räcker gott att konstatera det uppenbara, det dör för många i Sverige till följd av narkotikaanvändning (för att inte tala om droganvändning med t ex alkohol som skördar långt många fler dödsoffer per år än narkotikaanvändning…). Jag hade mitt första bråk med andra aktörer på drogområdet (Mobilisering mot narkotika med Björn Fries och Åsa Magnusson runt år 2007) så jag tyckte att nämnda aktörer inte var tillräckligt upprörda över att dödstalen då låg omkring 300 (minns ej exakt med i de trakterna). De senaste åren har vi legat runt 900… Men frågan är hur mycket de höga dödstalen har med vår narkotikapolitik att göra, inte så mycket tror jag.

Narkotikapolitiken består i att Sverige följer FN:s konventioner om att det är förbudet att inneha/handla med ett antal substanser som listas, och att Sverige på egen hand för upp substanser i en förbudslista genom regeringens beslut om narkotikaklassning. Därtill kan vi lägga förbudet mot bruk (konsumtion, användning).

Jag vill hävda att det tidigare har funnits någon form av koppling mellan dödstal och vår narkotikapolitik, men inte längre. Det har handlat om tillämpning/tolkning av förbuden som har inneburit att Sverige varit restriktiv med behandlingsformen underhållsbehandling, dvs att personer som varit beroende av opioider behandlas med läkemedel som är opioider i sig (även kallat substitutionsbehandling eller LARO, LäkemedelsAssisterad Rehabilitering vid Opioidberoende (även om det mer är läkemedelsbehandling än -assisterad samt ibland tveksamt hur väl rehabiliteringen fungerar…)). Till viss del finns det kvar, men det är mer lokala undantag än generell svensk tillämpning som kan ses som svensk politik. Tidigare har även harm reduction-åtgärden sprutbyte begränsats som någon slags tillämpning/tolkning av förbuden, även om inte sprutbyte har någon direkt akut koppling till antalet döda då kopplingen mer ligger på sikt. Även mot denna insats finns det kvar lite motstånd lokalt, men inte på en övergripande generell nivå. Så båda dessa aspekter kan frikopplas från dagens debatt om narkotikapolitiken.

Även om motståndet mot ovannämnda insatser ibland har motiverats i narkotikapolitiska termer så menar jag att de frågorna handlar mer om socialpolitik än narkotikapolitik. Narkotikapolitisk debatt bör handla om förbud mot hantering/konsumtion eller liberalisering leder till mer eller mindre skador, fler eller färre döda, alternativt om det finns något ideologiskt som är mer attraktivt med det ena eller det andra (”jag har rätt att bestämma över vad jag gör med min kropp, i synnerhet eftersom det enbart drabbar mig” är ett argument som åtminstone hördes på 90-talet då debatten, enligt min tolkning, var mer ideologisk än idag. Det argumentet stämmer dock inte men det är en annan sak).

Jag kan även tycka att debatten fördes med mer finess tidigare. Idag upplever jag att debatten om narkotikapolitik i allt för hög grad präglas av ett fult debattrick som jag tycker inte hör hemma i en seriös debatt om människors livskvalitet och död, nämligen påståendet om att det handlar om vi ska straffa eller vårda. Jag har berört det tidigare, se tidigare inlägg nedan.

Jag är förvånad över att detta argument verkar vinna allt mer mark. Att det argumentet förekommer allt mer frekvent kan handla om att de som är aktiva på sidan som vill förändra nuvarande politik inte drar sig för att komma med falska påståenden om vad nuvarande politik handlar om samtidigt som de som är aktiva i dagens med att försvara den inte i tillräcklig grad motsätter sig en fuldebatt. Det kan även handla om att debattera drogområdet är svårt. Alla ser att allt för många dör, men det är svårt att sätta fingret på varför det är så.

Jag har alltid sagt att drogområdet är svårt och komplext. Visserligen tycker jag att det är enkelt att svara på frågan om mer eller mindre tillgängliga droger leder till mer eller mindre skador, vi börjar t ex redan få svar från cannabislegaliseringens USA om att de svårare skadorna, enkelt uttryckt i antal individer med beroende, ökar trots att de redan före legaliseringen hade en mer liberal relation till den drogen än vad t ex vi i Sverige haft.

Det blir svårt och komplext om man blandar i debatten om narkotikapolitik (konventionerna etc) blandar in frågor som handlar om vård och smittskydd etc, dvs socialpolitik i stället för narkotikapolitik. Socialpolitik har betydelse för skadorna och lidandet till följd av droganvändning, så en debatt om det är i allra högsta grad relevant. Men låt oss i så fall debattera rätt sak och inte mer eller mindre öppet och ärligt blanda samman olika frågor.

Det finns mycket att debattera som berör drogområdet. T ex kommer vår styrelseform med vårt kommunala självstyre vara relevant att debattera, och dessutom i två nivåer då frågorna berör såväl kommun- som regionpolitik. Om vi har nationella mål för vårt ANDTS-område, hur ska vi då hantera att viktiga aspekter avgörs på annan nivå? Ett exempel på viktig fråga är hur mycket av budgeten som satsas på beroendevården och hur mycket satsas på andra områden, lokalt och regionalt. Finns det pengar till beroendevård som kan minska drogrelaterat lidande, eller läggs de på annat? Det är en synnerligen viktig fråga som jag inte tycker debatteras idag.

Jag vill t ex även hävda att för drogområdet, och för antalet individer som klarar sig ur ett beroende, har en numera ej debatterad fråga betydelse, en fråga som befinner sig på den tredje nivån i form av den statliga myndigheten Socialstyrelsen. Det är frågan om de nationella riktlinjerna för beroendeområdet och därmed även begreppet evidens. Det fanns en liten och väldigt tyst debatt när de infördes som främst fördes av, om vi ska vara generösa, två professorer i socialt arbete som var kritiska eller åtminstone tvivlande och höjde varningens finger. Den debatten är numera tyst, jag skulle gärna om jag hade möjlighet, vilket jag inte har, debattera den socialpolitiska frågan om det blivit bättre eller sämre efter införandet och om det finns detaljer som behöver förändras i det perspektivet, t ex kopplat till de farhågor som lyftes inför införandet.

Jag skulle gärna om jag hade möjlighet, vilket jag inte har, debattera ovannämnda samt en rad andra faktorer som jag tror har större inverkan på om människor klarar sig ur ett beroende eller avlider av det, än vad vår narkotikapolitik har. Vår narkotikapolitik idag är som sagt var bra. Vår socialpolitik däremot finns det en hel del annat att säga om och därmed att debattera om vi vill få ner dödstalen och antalet personer som far illa av droger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s