
Då och då sedan jag i mitten på 00-talet började debattera drogområdet har jag hävdat att vi måste förändra vår narkotikapolitik. Men det har varit tokigt tänkt, vilket jag ska utveckla nedan. Att vi behöver förändra vår narkotikapolitik har dock blivit temat för allt fler debattinlägg i media, och allt oftare en åsikt som framförs av många personer i sociala medier.
Tyvärr är det så att det sällan är särskilt klart vad som avses och vad som är fel på dagens politik, likväl som det sällan är klart vilket alternativ som föreslås. Ibland föreslås att vi måste utvärdera vår narkotikapolitik, inte sällan med det underliggande budskapet att det kommer att leda till förändring. En utvärdering skulle dock inte fungera, men det får bli temat för en annan text. När det gäller förändring är det oftare avkriminalisering av det egna bruket som önskas än avkriminalisering av substanserna (dvs legalisering), men om det skulle vara det senare är det ett taktiskt smart drag av de som vill legalisera.
I mina egna tankar om att narkotikapolitiken måste förändras har det handlat om kriminalisering av bruket. Och då har det främst handlat om att jag sett en del negativa konsekvenser av kriminaliseringen, vilket jag brukade skriva om ibland i min förra blogg. Men samtidigt har jag även sett en hel del väsentliga fördelar med kriminaliseringen, t ex personer (i synnerhet ungdomar) som valt att avstå från/avbryta narkotikaanvändning med hänvisning till att det är olagligt samt att personer som kunnat omvandla fällningar för narkotikabruk till en del av motivationen som krävs för att bryta destruktiv narkotikaanvändning och/eller upprätthålla drogfriheten när drogsuget slagit till. Dessa båda aspekter har lett till att jag under en lång period tvivlade på vad som var bäst och velade fram och tillbaka (förutom under en period då jag i tjänsten hade som arbetsuppgift att ensidigt propagera för en avkriminalisering av bruket).
Fortsätt läsa ”Svensk narkotikapolitik är bra”