Blogg

Hallonlandet

hallonland
Foto (beskuret): Jametlene Reskp på Unsplash

I veckorna som gått har jag hållit på med att flytta över mina CD-skivor till datorn så jag kan kasta skivorna som bara tar plats och aldrig spelas. Bland musikskivorna fanns det en skiva som inte är musik utan en CD som jag fått från Sveriges Radio. Den innehåller en dokumentär på 1 timme som P1 gjorde med mig 1989-1990 och som sändes första gången våren 1990.

Programmet heter ”Morfar är större än döden” och beskrevs så här i tidningarna med hjälp av P1:s pressbild med mobiltelefon, kalender, miniräknare och så en nalle.

Fortsätt läsa ”Hallonlandet”

Vinklade narkotikaprogram i SVT

SVT Edit har förra veckan publicerat två program som berör drogfrågan. Det första, och största i betydelsen längd på programmet, heter Cannabusiness och presenteras så här av SVT:

svteditcb.jpg
Foto: Faksimil från twitter

SVT skriver att ”Medan avkriminaliserings- och legaliseringsvågor sköljer över stora delar av världen verkar cannabis svårt att ens tala om i Sverige. Edit åker till Kalifornien för att se hur en helt ny miljardindustri tar form.”. Nog är det ”svårt” att tala om drogfrågor, de är komplexa och kräver både kunskap och varsamhet om det ska bli bra. Nu var det nog inte den svårigheten som SVT syftar på utan man verkar vilja ge bilden av Sverige som inskränkt, inhumant och otidsenligt. Enbart i SVT Edits tweets första mening avslöjar man en agenda, alternativt beror SVT:s text/presentation på att man in följt med i drogdebatten som trots allt är har intensifierats en hel del de senaste åren. Igen, debattintensiteten har ju sedan 60-talet gått i vågor.

Jag uppmärksammades på programmet av att förgrundsgestalten för den svenska liberaliseringsorganisationen FTR, advokat de Basso, RT:ade följande tweet:

svtcb0
Foto: Beskuren tweet, faksimil från twitter.

Tweeten visat att SVT-journalisten Johan Wicklén varit inblandad i programmet och han står omnämnd för research i eftertexterna. Mig veterligen har Wicklén följt drogdebatten sedan åtminstone 2014 så programmets påståenden om tystnad känns lite märkliga (sedan är vi många som skulle önska att politiker var mer engagerade, om än inte i att debattera för en legalisering…).

Fortsätt läsa ”Vinklade narkotikaprogram i SVT”

Om ”Sveriges drogpolitik har en preventiv effekt” samt ett par saker som stör mig i drogdebatten

svddebatt
Bild: Faksimil från SvD, 20190601

Debatten om vår narkotikapolitik har intensifierats de senaste åren. Det är i grunden bra eftersom jag tror att drogområdet/drogproblematiken behöver uppmärksamhet och att samtalet och debatten inom och om drogområdet kan leda till något bra. För att det ska bli bra krävs goda debattartiklar, gärna från ”båda sidor”. Jag stör mig visserligen på små saker här och där, och ibland på stora. Sedan skulle jag väl önska mig lite vassare debatter överlag, men men. Grunden till detta blogginlägg är en debattartikel från igår kväll som jag tycker är mycket bra och vass, mer om det nedan.

Den debattsida som blivit ledande inom aktuell drogdebatt är Svenska Dagbladets ”SvD Debatt” som har en särskild rubrik ”Den ifrågasatta drogpolitiken” där de samlar drogområdets debatter, åtminstone de som handlar om de droger som faller under narkotika-begreppet. Jag är inte helt förtjust i att SvD i beskrivningen av debattemat tar upp och gör koppling till dödstalen då, som jag skrivit tidigare, dessa har en koppling till en rad andra faktorer än narkotikapolitik. Och jag är inte helt förtjust i att SvD skriver ”Samtidigt hävdar många forskare, politiker och organisationer att den hållningen [repressiva drogpolitiska linjer som bygger på nolltolerans mot allt narkotikabruk] skördar fler liv än vad den räddar.”.

Det är förvisso sant att en del hävdar det, men det finns många forskare, politiker och organisationer som är kritiska till en liberaliserad drogpolitik och som inte håller med om att det finns ett kausalt samband mellan just restriktiv drogpolitik och höga dödsfallstal. SvD:s ingress har en vinklad underton, vilket i och för sig är ett tidens tecken då allt fler journalister och andra opinionsbildare har svalt den diskurs som så framgångsrikt lanserats av kritiker av vår narkotikapolitik med mer eller mindre uttalad drogliberaliseringsagenda.

Fortsätt läsa ”Om ”Sveriges drogpolitik har en preventiv effekt” samt ett par saker som stör mig i drogdebatten”

De bortglömda

aldrebank
Foto: Craig Dennis

Ibland ser jag dem från mitt fönster, de som går med lite svajig och instabil gång. De ser ut att vara i 50-70-årsåldern och jag drar mina slutsatser att det förmodligen antingen handlar om fd amfetaminister eller fd alkoholister. Båda drogerna har ju sina effekter bland annat på koordinationsförmåga och balans. Men det kan ju även vara någon som är påverkad just nu, det är lite svårt att se skillnaden, inte minst på håll.

Ibland möter jag dem på gatan eller i livsmedelsaffären, då är det lättare att se de slitna ansiktsuttrycken där år av missbruk har satt sina spår. Ibland ser jag dem på någon bänk nära där jag bor eller inne i stan. Det känns som de blir fler, eller så kanske jag bara ser dem oftare nu, men tydligen syns det även i statistiken att ”äldre” personer med missbruksproblem blir allt vanligare.

Fortsätt läsa ”De bortglömda”

Om FMN. Allting har en ände utom korven…

Rubrikens ordspråk tillhör kategorin ”sånt jag alltid hört med aldrig förstått på mig på” och dessutom stört mig på då det är osakligt. Jag kan komma en massa andra saker som inte ingår i allting som enbart har en ände. Förmodligen handlar mitt störande på ordspråket om ”AST-effekter” (dvs effekter av min autismspektrumtillstånd-diagnos).

Det är mycket som är annorlunda för någon med AST jämfört med en neurotyp person. Under våren har jag fått gå först en ”grundkurs” om vad AST innebär (något jag efterfrågade hos landstinget redan 2015) och sedan just nu en kurs inom AST och relationer. Det blir många aha-upplevelser (aha, är det därför det är så här!) och mycket igenkänning då kurserna bygger på en mix av kunskapsförmedling och berättelser från alla deltagarna. Förhoppningsvis leder kurserna till att jag kommer att bli bättre på att hantera AST:s ”utmaningar”. Samtidigt skulle jag önska att det var obligatoriskt för alla som interagerar med personer som har en AST-diagnos att gå en grundkurs. Så mycket saker skulle bli enklare då, så många onödiga kränkande ”skärp dig” + ”bete dig inte som ett barn” skulle kunna undvikas då, det har jag ett väldigt aktuellt exempel på…

Fortsätt läsa ”Om FMN. Allting har en ände utom korven…”

Harm reduction eller drogfrihet som mål?

Det finns enligt mig ett par trender/uppfattningar som jag menar har varit och är förödande för drogområdet, i Sverige och internationellt. Jag vill hävda att de har en inte oväsentlig del i att dels narkotikadöden ser ut som den gör och dels att antalet med problematisk droganvändning (dvs antalet personer i missbruk eller beroende) ökar.

Den första (utan att betyda rangordning) trenden är medikaliseringen, och med det menar jag dels fokus på substanserna i sig och dels fokus på att använda eller hitta läkemedel som kan behandla/bota beroendeproblematik. Ett exempel på substansfokus är att Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vad som är så kallad ”evidensbaserad” beroendevård är indelade efter substans, ibland finns det viss grund för det men på ett övergripande plan gör det inte det utan skapar i stället problem. Ett annat exempel är  ”medicinbiologen” David Nutts omtalade och omtvistade rangordning av substansers skadeverkningar, vilket kan ge ett intryck av att viss narkotika är så mycket säkrare/bättre än annan i stället för att all narkotika har skadeverkan som kan betyda allt från förstört liv till död på ett eller annat sätt.

Beträffande den andra delen, läkemedelsbehandling, brukar den ofta sorteras in under ”harm reduction” (skadelindring/skademinskning), som jag även ser som en andra trend, så det är dubbelt upp för läkemedelsbehandling. Mer om det nedan. Den tredje trenden är liberalisering, med allt från legalisering och avkriminalisering till normalisering av narkotikaanvändning. Och så den fjärde trenden som handlar om ”förenkling” (har inget bättre ord för det) där det ingår allt från att även svårare problematik ska behandlas ska i hemmamiljön/öppenvård i stället för på behandlingshem (där ekonomi är den egentliga drivkraften även om det ibland döljs under påståenden om att man behöver lära sig leva utan droger där man ska leva sedan) till att vem som helst utan större utbildning kan ha bestämda åsikter om området som tas på allvar. Till det senare kan man även föra överdriven och onyanserad ”brukare vet bäst”-inställning, men så är det sällan även om vård etc självfallet ska lyssna på tankar och önskemål.

Fortsätt läsa ”Harm reduction eller drogfrihet som mål?”

Om narkotikalagarnas mål och värderingsgrund

De allra flesta känner till att det är svårt att veta hur man ska komma framåt och vad som behöver göras om man inte vet vart man ska. Genom att formulera ett mål blir det lättare att ta fram strategier och handlingsplaner, åtminstone borde det bli det. Det finns så klart en debatt om målstyrning inom organisationsteorin, och som alltid är det bra med debatt (om den inte ser ut som den allt för ofta gör på sociala medier inom narkotikaområdet…).

Wikipedia skriver om målstyrning bl a så här:

Målstyrning innebär att styra en verksamhet med uppsatta mål hellre än genom att styra processer inom organisationen. Målstyrning kopplas ofta samman med decentralisering. Förenklat tilldelas självständiga enheter krav som de ska uppfylla och har sedan autonomi när det gäller att bestämma hur detta skall göras. Alternativ till målstyrning är Orderstyrning och Värderingsstyrning.

Jag tycker att sidan om det som ovan sägs vara ett alternativ till målstyrning är bättre, Värderingsstyrning. Bättre på så sätt att den framställer t ex målstyrning och värderingsstyrning som kompletterande, det är mer min syn/tro. Och givet att det finns teorier kring hur man bäst arbetar med mål, t ex SMART, där ”R” står för realistiskt/nåbart, så tror jag att ibland så måste man ersätta målstyrning med visionstyrning.

Inom narkotikaområdet har Sverige en vision om ett narkotikafritt samhälle. Det finns de som tycker att den övergripande visionen borde vara en annan. Det hävdas ibland att Sveriges narkotikapolitik/sätt att hantera det komplicerade narkotikaområdet handlar om moral. T ex i en text i SvD om Magnus Lintons bok Knark – en svensk historia slås det fast att hans bok handlar om ”ett land där moralen vunnit över evidensen”, och den synen har blivit till en sanning i debatten. I den lilla och tafatta debatt som sker inom narkotikaområdet vevas det runt varianter på detta tema. Moraliserande och stigma är två begrepp som det ofta slängs med, och allt för ofta slängs dessa ord runt på ett oförsiktigt, för att inte säga felaktigt, sätt.

Fortsätt läsa ”Om narkotikalagarnas mål och värderingsgrund”