Om narkotikalagarnas mål och värderingsgrund

De allra flesta känner till att det är svårt att veta hur man ska komma framåt och vad som behöver göras om man inte vet vart man ska. Genom att formulera ett mål blir det lättare att ta fram strategier och handlingsplaner, åtminstone borde det bli det. Det finns så klart en debatt om målstyrning inom organisationsteorin, och som alltid är det bra med debatt (om den inte ser ut som den allt för ofta gör på sociala medier inom narkotikaområdet…).

Wikipedia skriver om målstyrning bl a så här:

Målstyrning innebär att styra en verksamhet med uppsatta mål hellre än genom att styra processer inom organisationen. Målstyrning kopplas ofta samman med decentralisering. Förenklat tilldelas självständiga enheter krav som de ska uppfylla och har sedan autonomi när det gäller att bestämma hur detta skall göras. Alternativ till målstyrning är Orderstyrning och Värderingsstyrning.

Jag tycker att sidan om det som ovan sägs vara ett alternativ till målstyrning är bättre, Värderingsstyrning. Bättre på så sätt att den framställer t ex målstyrning och värderingsstyrning som kompletterande, det är mer min syn/tro. Och givet att det finns teorier kring hur man bäst arbetar med mål, t ex SMART, där ”R” står för realistiskt/nåbart, så tror jag att ibland så måste man ersätta målstyrning med visionstyrning.

Inom narkotikaområdet har Sverige en vision om ett narkotikafritt samhälle. Det finns de som tycker att den övergripande visionen borde vara en annan. Det hävdas ibland att Sveriges narkotikapolitik/sätt att hantera det komplicerade narkotikaområdet handlar om moral. T ex i en text i SvD om Magnus Lintons bok Knark – en svensk historia slås det fast att hans bok handlar om ”ett land där moralen vunnit över evidensen”, och den synen har blivit till en sanning i debatten. I den lilla och tafatta debatt som sker inom narkotikaområdet vevas det runt varianter på detta tema. Moraliserande och stigma är två begrepp som det ofta slängs med, och allt för ofta slängs dessa ord runt på ett oförsiktigt, för att inte säga felaktigt, sätt.

Fortsätt läsa ”Om narkotikalagarnas mål och värderingsgrund”

Om SKL:s förslag att avkriminalisera och SVT:s artikel om det

I december 2018 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting ett dokument kallat ”Handlingsplan mot missbruk och beroende – tidig upptäckt, tidiga insatser, stöd och behandling för personer i åldern 13-29 år”. Pressreleasen gick ut den 18 december:

sklplan1

Det som är lite komiskt att förutom titeln på dokumentet, och förutom rubriken på pressreleasen, och förutom att dokumentet innehåller 301 förekomster av ordet ”missbruk” så innehåller även dokumentet följande avsnitt:

sklplan2

Man kan ju fråga sig, om ordet missbruk nu är så stigmatiserande, varför använder SKL det själva så frekvent i ett dokument på totalt 70 sidor och 7 gånger i en kort pressrelease – och varför döper man handlingsplanen med det ordet? Det är lite ”otur när man tänker” över det hela, eller så är det populism eftersom det finns en trend inom drogområdet att man inte ska använda ordet missbruk eftersom det påstås vara just stigmatiserande.

Dokumentet i sig är dock intressant. Det innehåller 43 åtgärdspunkter. Jag ska återkomma till dokumentet vid tillfälle, om jag får tid och energi till det. Det som intresserar mig nu är en annan sak.

Fortsätt läsa ”Om SKL:s förslag att avkriminalisera och SVT:s artikel om det”

En drogliberals bekännelse

För snart ett år sedan funderade jag på ett inlägg med ovanstående rubrik. Jag har även funderat på att skriva en krönika på samma tema i någon tidskrift. Men sedan har jag fått invändande tankar av slaget ”vem bryr sig?”, ”etiketten stämmer ju inte”, ”det är dags att gå vidare och fokusera på att hylla ljuset som jag skrev om när jag valdes in i FMN:s förbundsstyrelse” osv.

Och med dessa invändande tankar har det inte blivit någon text. Samtidigt inser jag att den behövs. Den senaste tiden har kommentarerna om mig kommit från alla håll- från båda sidor inom narkotikadebatten, och den gemensamma nämnaren är etiketten i rubriken. Så då är det dags att kommentera/skriva. Men det blir alltså ingen krönika utan en längre och mer resonerande/förklarande bloggtext med utgångspunkt i de senaste veckornas händelser.

Det första exemplet på hur det sett ut den senaste tiden kommer från person aktiv på den restriktiva sidan, en person som är/har varit polis. Detta dök upp till FMN:s Facebook-sida för någon vecka sedan (jag har skött den sidan sedan mitten av augusti så meddelandet pingade hos mig, lite småkul, så jag svarade att det inte stämde):

rest1mod

När jag beklagade mig över denna kommentar (vars ton jag tolkar negativt) dök det upp en till kommentar, från en annan person som är/har varit aktiv i debatten på den restriktiva sidan. Den ifrågasatte mitt svar på ovanstående där jag hävdade att jag aldrig varit för en legalisering:

Fortsätt läsa ”En drogliberals bekännelse”

Om 18 juristers debattartikel för en avkriminalisering av narkotika

Förra veckan skrev juristerna/advokaterna Sargon De Basso, Jonas Granfelt, Karl Emil Ekdahl, Robin Grönvall, Peter Lindqvist, Richard Larsson, Baharak Vaziri, Andreas Simon, Linus Gardell, Kristoffer Ståhl,  Gina Samaan, Adam Borg, Felicia Selberg, Joacim Wallgren, Erik Eckersund, Johan Larsson, Love Blomquist och Thomas Nilsson en debattartikel i Aftonbladet med titeln ”Avkriminalisera bruk av narkotika i Sverige”. I artikeln uppmanar de våra politiker till att göra en helomvändning och avskaffa våra lagar (!) på narkotikaområdet med början i en avkriminalisering av användningen.

Debattartikeln inleder de med en totalsågning av vår narkotikapolitik och hävdar att ”Den svenska narkotikapolitiken fungerar inte. I stället för att verka preventivt, alltså i förebyggande syfte, har den inte hindrat någon från att bruka narkotika.”. 

Trots att de är jurister och advokater och borde röra sig i ”bevisens värld” lägger de inte fram något underlag för dessa påståenden. Men till skillnad från advokaterna/juristerna känner jag till flera fall där kriminaliseringen av användningen antingen hindrat personen från att börja enligt den egna utsagan (en av dem var f ö jurist!), varit en del i motivationen att sluta med ”bruket” eller möjliggjort en avbruten drogkarriär för en tonåring tack vare tidigt polisingripande med stöd i lagen om kriminalisering av användningen.

Fortsätt läsa ”Om 18 juristers debattartikel för en avkriminalisering av narkotika”

Recension: ”Tell your children” av Alex Berenson

berenson-208x300Det pågår en rätt intensiv debatt på drog-twitter om en nyutkommen bok i USA, ”Tell your children – The truth about marijuana, mental illness, and violence” av författaren och före detta New York Times journalisten Alex Berenson. Så jag kunde inte låta bli att köpa den trots att jag helst undviker cannabisdebatten/-området. Det har varit en intressant läsning!

Boken tar sin utgångspunkt i ett samtal som författaren hade med sin fru, en fru som råkar vara rättspsykiatriker. Hon kommenterade något rättsfall där någon dödat sin mormor med ”naturligtvis var han hög, hade rökt cannabis hela sitt liv”, och det samtalet ledde till att journalisten i Alex började sätta sig in i området ”cannabis – mental hälsa – våld”.

Fortsätt läsa ”Recension: ”Tell your children” av Alex Berenson”

Colorados rapport om effekter av cannabislegaliseringen

Det har börjat dyka upp olika ”utvärderingar” av legaliseringen av cannabis i Colorado. I det sammanhanget är det inte oväsentligt att ha i åtanke att legaliseringen i Colorado började med införandet av ”medicinsk marijuana”. År 2000 blev det, om man fick ett intyg (”card”) från en läkare, lagligt att inneha 2 ounces (56 g) cannabis/marijuana och 6 cannabisplantor. Det har riktats en hel del kritik mot att det varit mycket enkelt i USA att få ett ”medicinsk cannabis”-intyg (se vidare t ex genom att googla ”medical marijuana card easy”).

År 2010 kommersialiserades den medicinska cannabis-marknaden med butiker som säljer till den som har ett intyg. Utvecklingen av antalet ”medicinska” användare i Colorado har sett ut så här, effekter av kommersialiseringen är enkel att se:

colmedcard

 

År 2014 togs nästa steg då vanlig (ibland kallad rekreationell) användning av cannabis legaliserades och kommersialiserades. Det innebär dels försäljning i särskilda affärer och dels att individer över 21 år kan inneha 28 gram cannabis och 6 plantor.

Nyligen publicerade Colorado ”Department of Public Safety,
Division of Criminal Justice” en rapport (PDF) hur det har gått med en del parametrar. Det handlar bland annat om hur användningen och kriminaliteten har utvecklats. Nedan redogör jag för några faktorer som jag tycker är viktiga.

Fortsätt läsa ”Colorados rapport om effekter av cannabislegaliseringen”

Den oärliga narkotikadebatten

Vill man vara lite slarvig kan man säga att kritiken mot svensk drogpolitik under en tid mest präglats av en persons hetskampanjer mot individer och organisationer, åtminstone i bubblan sociala medier, mer om det (igen) nedan på förekommen anledning.

Den senaste veckan har dock mer gått i oärlighetens namn. Så kanske genomgår den drogliberala sidan en utveckling, åter igen med viss tillspetsning, från hets till lögn.

Fortsätt läsa ”Den oärliga narkotikadebatten”

Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri

Jag har dragits in i en sociala medier-storm som handlar om Navid Modari. För den som inte känner till honom finns det en bra sammanfattning här. Det hela började med att jag såg följande tweets, vilket nog var min första kontakt med Navid:

poddpirat

 

Navid som profilerar sig som någon form av samtalsexpert (eller ”samtalsaktivist” som han kallar sig) kastar sig in i drogdebatten och slänger ut sig ord som verklighetsfrånvänt och faktaresistent. Han gör det i ett samtal om Portugal och deras narkotikapolitik och deras siffror över drogrelaterade skador.

Fortsätt läsa ”Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri”

Manifestation Stockholm 1/9

Idag närvarade jag vid en manifestation ”Manifestation mot icke-fungerande beroendevård/ narkotikapolitik” i Stockholm. Det var min vän Tina som anordnade den, även Tinas son var delaktig i planeringen (Expressen). Jag lovade för några månader sedan att säga några ord, sedan blev det mer knepigt med det givet att för några veckor sedan gick Tinas son bort på grund av drogerna. Och inte kändes det bättre av att jag i anmälningslistan på Facebook såg ett par namn som ingav oro utifrån mordbrandsattentatet mot mig.

Inte heller blev det bättre av att jag på plats insåg att det inte såg ut som planerat och som jag föreställt mig, och att det var många närvarande som finns i anslutning till dem som inger olust. Sedan inledde en trubadur, med sånger som berörde djupt personligt vad det gäller min resa till drogfrihet och mina åsikter, det gjorde det inte riktigt lättare för mig… Precis före jag pratar sjöng han denna (lyssna gärna och läs sedan vidare):

Fortsätt läsa ”Manifestation Stockholm 1/9”

Om detta med fakta i drogdebatten

ratkakaDen liberalt profilerade debattören Mattias Svensson skriver i en ledare i dagens BLT om detta med fakta (eller kanske ska det vara ”fakta”) i drogdebatten.

Ledaren med rubriken ”Råttan i haschkakan” utgår från en artikel i BLT där en enhetschef inom socialtjänsten i Karlskrona intervjuas. Ingressen till ledaren lyder:

”Vandringsmyter och skräckhistorier har länge varit en del av den svenska narkotikapolitiken. Sannolikt till större skada än nytta.”

Artikeln Mattias Svensson skriver om är tyvärr bakom betalvägg men har rubriken ”Cannabis är farligare än alkohol” för den som vill ge BLT en google-träff. Intervjun visar på en del faktamissar och Svensson inleder sin kritik mot enhetschefen genom att raljera med att denne säger fel i intervjun och förväxlar Colorado med Kanada (såvida det inte är BLT-journalisten som skriver fel…), förmodligen eftersom det skrivits en del om den kommande cannabislegaliseringen i Kanada.

Fortsätt läsa ”Om detta med fakta i drogdebatten”