De bortglömda

Ibland ser jag dem från mitt fönster, de som går med lite svajig och instabil gång. De ser ut att vara i 50-70-årsåldern och jag drar mina slutsatser att det förmodligen antingen handlar om fd amfetaminister eller fd alkoholister. Båda drogerna har ju sina effekter bland annat på koordinationsförmåga och balans. Men det kan ju även vara någon som är påverkad just nu, det är lite svårt att se skillnaden, inte minst på håll.

Ibland möter jag dem på gatan eller i livsmedelsaffären, då är det lättare att se de slitna ansiktsuttrycken där år av missbruk har satt sina spår. Ibland ser jag dem på någon bänk nära där jag bor eller inne i stan. Det känns som de blir fler, eller så kanske jag bara ser dem oftare nu, men tydligen syns det även i statistiken att ”äldre” personer med missbruksproblem blir allt vanligare.

Fortsätt läsa ”De bortglömda”

Harm reduction eller drogfrihet som mål?

Det finns enligt mig ett par trender/uppfattningar som jag menar har varit och är förödande för drogområdet, i Sverige och internationellt. Jag vill hävda att de har en inte oväsentlig del i att dels narkotikadöden ser ut som den gör och dels att antalet med problematisk droganvändning (dvs antalet personer i missbruk eller beroende) ökar.

Den första (utan att betyda rangordning) trenden är medikaliseringen, och med det menar jag dels fokus på substanserna i sig och dels fokus på att använda eller hitta läkemedel som kan behandla/bota beroendeproblematik. Ett exempel på substansfokus är att Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vad som är så kallad ”evidensbaserad” beroendevård är indelade efter substans, ibland finns det viss grund för det men på ett övergripande plan gör det inte det utan skapar i stället problem. Ett annat exempel är ”medicinbiologen” David Nutts omtalade och omtvistade rangordning av substansers skadeverkningar, vilket kan ge ett intryck av att viss narkotika är så mycket säkrare/bättre än annan i stället för att all narkotika har skadeverkan som kan betyda allt från förstört liv till död på ett eller annat sätt.

Beträffande den andra delen, läkemedelsbehandling, brukar den ofta sorteras in under ”harm reduction” (skadelindring/skademinskning), som jag även ser som en andra trend, så det är dubbelt upp för läkemedelsbehandling. Mer om det nedan. Den tredje trenden är liberalisering, med allt från legalisering och avkriminalisering till normalisering av narkotikaanvändning. Och så den fjärde trenden som handlar om ”förenkling” (har inget bättre ord för det) där det ingår allt från att även svårare problematik ska behandlas ska i hemmamiljön/öppenvård i stället för på behandlingshem (där ekonomi är den egentliga drivkraften även om det ibland döljs under påståenden om att man behöver lära sig leva utan droger där man ska leva sedan) till att vem som helst utan större utbildning kan ha bestämda åsikter om området som tas på allvar. Till det senare kan man även föra överdriven och onyanserad ”brukare vet bäst”-inställning, men så är det sällan även om vård etc självfallet ska lyssna på tankar och önskemål.

Fortsätt läsa ”Harm reduction eller drogfrihet som mål?”

Om SKL:s förslag att avkriminalisera och SVT:s artikel om det

I december 2018 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting ett dokument kallat ”Handlingsplan mot missbruk och beroende – tidig upptäckt, tidiga insatser, stöd och behandling för personer i åldern 13-29 år”. Pressreleasen gick ut den 18 december:

sklplan1

Det som är lite komiskt att förutom titeln på dokumentet, och förutom rubriken på pressreleasen, och förutom att dokumentet innehåller 301 förekomster av ordet ”missbruk” så innehåller även dokumentet följande avsnitt:

sklplan2

Man kan ju fråga sig, om ordet missbruk nu är så stigmatiserande, varför använder SKL det själva så frekvent i ett dokument på totalt 70 sidor och 7 gånger i en kort pressrelease – och varför döper man handlingsplanen med det ordet? Det är lite ”otur när man tänker” över det hela, eller så är det populism eftersom det finns en trend inom drogområdet att man inte ska använda ordet missbruk eftersom det påstås vara just stigmatiserande.

Dokumentet i sig är dock intressant. Det innehåller 43 åtgärdspunkter. Jag ska återkomma till dokumentet vid tillfälle, om jag får tid och energi till det. Det som intresserar mig nu är en annan sak.

Fortsätt läsa ”Om SKL:s förslag att avkriminalisera och SVT:s artikel om det”

Colorados rapport om effekter av cannabislegaliseringen

Det har börjat dyka upp olika ”utvärderingar” av legaliseringen av cannabis i Colorado. I det sammanhanget är det inte oväsentligt att ha i åtanke att legaliseringen i Colorado började med införandet av ”medicinsk marijuana”. År 2000 blev det, om man fick ett intyg (”card”) från en läkare, lagligt att inneha 2 ounces (56 g) cannabis/marijuana och 6 cannabisplantor. Det har riktats en hel del kritik mot att det varit mycket enkelt i USA att få ett ”medicinsk cannabis”-intyg (se vidare t ex genom att googla ”medical marijuana card easy”).

År 2010 kommersialiserades den medicinska cannabis-marknaden med butiker som säljer till den som har ett intyg. Utvecklingen av antalet ”medicinska” användare i Colorado har sett ut så här, effekter av kommersialiseringen är enkel att se:

colmedcard

År 2014 togs nästa steg då vanlig (ibland kallad rekreationell) användning av cannabis legaliserades och kommersialiserades. Det innebär dels försäljning i särskilda affärer och dels att individer över 21 år kan inneha 28 gram cannabis och 6 plantor.

Nyligen publicerade Colorado ”Department of Public Safety,
Division of Criminal Justice” en rapport (PDF) hur det har gått med en del parametrar. Det handlar bland annat om hur användningen och kriminaliteten har utvecklats. Nedan redogör jag för några faktorer som jag tycker är viktiga.

Fortsätt läsa ”Colorados rapport om effekter av cannabislegaliseringen”

Den oärliga narkotikadebatten

Vill man vara lite slarvig kan man säga att kritiken mot svensk drogpolitik under en tid mest präglats av en persons hetskampanjer mot individer och organisationer, åtminstone i bubblan sociala medier, mer om det (igen) nedan på förekommen anledning.

Den senaste veckan har dock mer gått i oärlighetens namn. Så kanske genomgår den drogliberala sidan en utveckling, åter igen med viss tillspetsning, från hets till lögn.

Fortsätt läsa ”Den oärliga narkotikadebatten”

Om detta med fakta i drogdebatten

ratkaka Den liberalt profilerade debattören Mattias Svensson skriver i en ledare i dagens BLT om detta med fakta (eller kanske ska det vara ”fakta”) i drogdebatten.

Ledaren med rubriken ”Råttan i haschkakan” utgår från en artikel i BLT där en enhetschef inom socialtjänsten i Karlskrona intervjuas. Ingressen till ledaren lyder:

”Vandringsmyter och skräckhistorier har länge varit en del av den svenska narkotikapolitiken. Sannolikt till större skada än nytta.”

Artikeln Mattias Svensson skriver om är tyvärr bakom betalvägg men har rubriken ”Cannabis är farligare än alkohol” för den som vill ge BLT en google-träff. Intervjun visar på en del faktamissar och Svensson inleder sin kritik mot enhetschefen genom att raljera med att denne säger fel i intervjun och förväxlar Colorado med Kanada (såvida det inte är BLT-journalisten som skriver fel…), förmodligen eftersom det skrivits en del om den kommande cannabislegaliseringen i Kanada.

Fortsätt läsa ”Om detta med fakta i drogdebatten”

Drogområdet i Almedalen 2018

I helgen som kommer startar Almedalsveckan. Jag brukar gå igenom programmet för att se och kommentera aktuell drogpolitisk debatt/socialpolitisk debatt i Almedalen (det som jag tror skulle kunna vara intressant) med bäring på drogområdet.

Anmärkningsvärt i år är att det känns som att det är ovanligt många krockar i år där intressanta seminarier ligger på samma tidpunkt.

Nedanstående är vad jag noterat, klockslagen har jag avrundat, följ länk för exakt tid och plats mm:

Fortsätt läsa ”Drogområdet i Almedalen 2018”

Debattartikel om narkotikalegalisering

ds1806-e1529927027814 Idag har jag en debattartikel publicerad på Dagens Samhälles hemsida. Jag bemöter en krönika som propagerade för legalisering av narkotika.

”För att minska narkotikans skadeverkningar behöver vi fokusera på mer effektiva åtgärder på såväl utbudssidan som efterfrågesidan. Tullens och polisens arbete behöver förstärkas. Vård- och stödstrukturen inom staten, landstingen, kommunerna och civilsamhället behöver förstärkas. Vi behöver en debatt om hur det ska gå till, inte om hur problemen ska förvärras genom en legalisering.”

Sedvanlig populism i DN-ledare om narkotikapolitik

dnledare

Igår och idag sprids dagens DN-ledare en hel del i sociala medier av dem som är intresserade av narkotikapolitik. Jag har nog enbart sett positiva kommentarer i mitt flöde, det är den sedvanliga uppbackningen från de personer som vill se annan politik än dagens och i synnerhet från den sida som ibland kallas drogliberal.

Vem kan inte hålla med om rubriken att vård är det rätta svaret på drogproblem? Det behöver man inte vara vare sig populist eller drogliberal för att hålla med om. Men ledaren lämnar en hel del i övrigt att önska. Det finns en del problematiska avsnitt i ledaren som jag tänkte beröra. Men det finns även ett övergripande problem med den, något som jag funderat över i största allmänhet det senaste året. Det vore önskvärt om vi försöker vara mer konkreta när vi debatterar, den populism/dogmatism som dominerar idag är olycklig.

Fortsätt läsa ”Sedvanlig populism i DN-ledare om narkotikapolitik”

Att hylla ljuset eller förbanna mörkret?

Som jag påtalat många gånger så är detta med beroende och droger ett mycket komplext och svårt område. Och debatten inom drogområden är även den komplicerad. Debatten, som den förs mest i sociala medier, är ofta inte särskilt konstruktiv och allt för ofta förs den med ”fula metoder”.

Denna debatt består ofta av dogmatism och närbesläktade oneliners. Det är mycket att kasta olika mer eller mindre välgjorda forskningsartiklar eller rapporter i skallen på varandra. Det är mycket smutskastning öppet eller i slutna rum. Det är mycket att leta fel eller ord och citat som kan feltolkas eller vridas till i hopp om att vinna tillfälliga poänger och ”gilla”, och det är mycket (i linje med ovanstående) – ”Jag har Sanningen och Lösningen” (trots att nog alla som är det minsta insatta skulle stämma in i min första mening om komplexiteten). Det är förminskningar och osynliggörande, ständiga försök till olika härskartekniker. Och allt detta gäller lite slarvigt uttryckt oavsett vilken ”sida” man studerar, naturligtvis med variationer mellan organisationer och individer.

Fortsätt läsa ”Att hylla ljuset eller förbanna mörkret?”