Allt intensivare narkotikapolitisk debatt, ex SvD 200608

oster600

Det har under en längre tid blivit allt mer debatt om vår narkotikapolitik. Det har varit allt från att narkotikapolitiken beskylls för brister i antingen socialpolitiken eller med det kommunala självstyret till att olika mer eller mindre drogliberala aktörer vill liberalisera narkotikalagarna (och för att förekomma: jag lägger ingen värdering i ordet drogliberal utan använder det i stället för att skriva ”olika individer/organisationer som på olika sätt vill öka tillgängligheten för narkotika och/eller underlätta narkotikaanvändning”) .

Vi kommer att se en utveckling ett tag framöver med en allt mer intensifierad debatt och allt intensivare ifrågasättande av vår narkotikapolitik. En förenklad bild av den internationella debatten är att den följer viss ordning, först ifrågasätts resultaten av en restriktiv politik, sedan föreslås avkriminalisering av bruket och sedan föreslås avkriminalisering av substansen (aka legalisering). Sverige är inte/kommer inte vara ett undantag i det. [Avkriminalisering = leder inte till påföljd (straff)/att man ”processas” i det rättssystemet, det man gör är inte kriminellt och man är inte kriminell].

Inte sällan hävdas samband mellan narkotikapolitik och dödstal. Jag berörde 2018 i en text att det är inte så enkelt och självklart som en del mer eller mindre seriösa debattörer på den drogliberala sidan hävdar, organisationen NPC har på senare tid publicerat liknande och mer uppdaterade sammanställningar. Men för många låter förenklingar och ”sanningar bra”, och varför låta en komplicerad verklighet hindra politisk debatt och populistiska slagord och påståenden? Ta bara exemplet Portugal där det brukar heta i debatten att avkriminaliseringen där ledde till kraftigt minskade dödstal och att vi borde följa Portugals exempel och avkriminalisera, vilket är intressant i ljuset av att arkitekten bakom Portugals reform säger att enbart en avkriminalisering vore en katastrof.

Fortsätt läsa ”Allt intensivare narkotikapolitisk debatt, ex SvD 200608”

Riksdagens socialutskott vill utreda vad?

Jag har under lång tid fjärmat mig från narkotikaområdet, dels för att jag saknar plattform, dels för att det offentliga samtalet om det huvudsakligen förs på twitter på en nivå som omöjliggör all seriös debatt och mer handlar om dyngkastning under liberaliseringsförespråkarnas dirigerande och dels för att det är för mycket bristande saklighet och för mycket populism.

Men debatten blir allt intensivare, populism och skickliga liberaliseringsförespråkare i kombination med okunniga opinionsbildare, politiker och journalister. Det senaste är att det jublas i de drogliberala leden för att riksdagen igår fattat ett beslut som jag uppfattar som dels märkligt, och dels som ett resultat av ovannämnda utveckling.

Fortsätt läsa ”Riksdagens socialutskott vill utreda vad?”

Lite om drogdebatten (igen) och lite om en fördel med att inte avkriminalisera droger

Jag har lite svårt att släppa drogområdet, och att inte fundera på saker inom det… Trots att jag förmodligen borde. Men då och då reagerar jag på lite olika saker som dyker upp i drogområdets debatt. Över huvud taget tycker jag det nästan är mer intressant att fundera över debatten än sakfrågorna… Och det är en debatt som jag av olika skäl tycker är rätt trist. Jag har tidigare skrivit en del om det, och jag har den senaste tiden kommit att fundera en hel del igen som jag inte kan låta bli att delge här… 🙂

En övergripande sak som jag reagerar på är att jag ofta tycker att det saknas såväl helikopterperspektiv, en förmåga till helhetssyn i debatten i stort och även från en del enskilda debattörer, såväl som allt för ofta avsaknad av djupare kunskap. En debatt om ett så viktigt och svårt område som hur vi ska få ett samhälle med så lite skador på enskilda och samhälle som möjlighet kräver både och. Därmed inte sagt att jag har dessa förmågor, det är mer allmänt funderande jag syftar på.

Det blir allt för ofta att debatten förs i svepande ordalag, som att ”vi måste gå från fokus på straff till fokus på hälsa”, vilket så klart låter bra och samtidigt innehåller en mer eller mindre uttalad kritik mot vår situation idag. Det senare har jag skrivit om tidigare i bloggen, att min uppfattning är att den beskrivningen inte stämmer och till och med att det är oärlig retorik.

På samma sätt är det kring en av de vanligaste ingångarna, och ”bidragen” i debatten (inte minst på Twitter, detta för debatten olyckliga forum) – ”Se på våra höga dödssiffror, vi måste ändra narkotikapolitik”.  Den svepande formuleringen är det märkligt att så många kommer undan med, inte minst när en hel del av eventuella påföljande argument handlar om socialpolitik mer än narkotikapolitik…

Fortsätt läsa ”Lite om drogdebatten (igen) och lite om en fördel med att inte avkriminalisera droger”

Om FMN. Allting har en ände utom korven…

Rubrikens ordspråk tillhör kategorin ”sånt jag alltid hört med aldrig förstått på mig på” och dessutom stört mig på då det är osakligt. Jag kan komma en massa andra saker som inte ingår i allting som enbart har en ände. Förmodligen handlar mitt störande på ordspråket om ”AST-effekter” (dvs effekter av min autismspektrumtillstånd-diagnos).

Det är mycket som är annorlunda för någon med AST jämfört med en neurotyp person. Under våren har jag fått gå först en ”grundkurs” om vad AST innebär (något jag efterfrågade hos landstinget redan 2015) och sedan just nu en kurs inom AST och relationer. Det blir många aha-upplevelser (aha, är det därför det är så här!) och mycket igenkänning då kurserna bygger på en mix av kunskapsförmedling och berättelser från alla deltagarna. Förhoppningsvis leder kurserna till att jag kommer att bli bättre på att hantera AST:s ”utmaningar”. Samtidigt skulle jag önska att det var obligatoriskt för alla som interagerar med personer som har en AST-diagnos att gå en grundkurs. Så mycket saker skulle bli enklare då, så många onödiga kränkande ”skärp dig” + ”bete dig inte som ett barn” skulle kunna undvikas då, det har jag ett väldigt aktuellt exempel på…

Fortsätt läsa ”Om FMN. Allting har en ände utom korven…”