Harm reduction eller drogfrihet som mål?

Det finns enligt mig ett par trender/uppfattningar som jag menar har varit och är förödande för drogområdet, i Sverige och internationellt. Jag vill hävda att de har en inte oväsentlig del i att dels narkotikadöden ser ut som den gör och dels att antalet med problematisk droganvändning (dvs antalet personer i missbruk eller beroende) ökar.

Den första (utan att betyda rangordning) trenden är medikaliseringen, och med det menar jag dels fokus på substanserna i sig och dels fokus på att använda eller hitta läkemedel som kan behandla/bota beroendeproblematik. Ett exempel på substansfokus är att Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vad som är så kallad ”evidensbaserad” beroendevård är indelade efter substans, ibland finns det viss grund för det men på ett övergripande plan gör det inte det utan skapar i stället problem. Ett annat exempel är  ”medicinbiologen” David Nutts omtalade och omtvistade rangordning av substansers skadeverkningar, vilket kan ge ett intryck av att viss narkotika är så mycket säkrare/bättre än annan i stället för att all narkotika har skadeverkan som kan betyda allt från förstört liv till död på ett eller annat sätt.

Beträffande den andra delen, läkemedelsbehandling, brukar den ofta sorteras in under ”harm reduction” (skadelindring/skademinskning), som jag även ser som en andra trend, så det är dubbelt upp för läkemedelsbehandling. Mer om det nedan. Den tredje trenden är liberalisering, med allt från legalisering och avkriminalisering till normalisering av narkotikaanvändning. Och så den fjärde trenden som handlar om ”förenkling” (har inget bättre ord för det) där det ingår allt från att även svårare problematik ska behandlas ska i hemmamiljön/öppenvård i stället för på behandlingshem (där ekonomi är den egentliga drivkraften även om det ibland döljs under påståenden om att man behöver lära sig leva utan droger där man ska leva sedan) till att vem som helst utan större utbildning kan ha bestämda åsikter om området som tas på allvar. Till det senare kan man även föra överdriven och onyanserad ”brukare vet bäst”-inställning, men så är det sällan även om vård etc självfallet ska lyssna på tankar och önskemål.

Fortsätt läsa ”Harm reduction eller drogfrihet som mål?”

Annonser

En drogliberals bekännelse

För snart ett år sedan funderade jag på ett inlägg med ovanstående rubrik. Jag har även funderat på att skriva en krönika på samma tema i någon tidskrift. Men sedan har jag fått invändande tankar av slaget ”vem bryr sig?”, ”etiketten stämmer ju inte”, ”det är dags att gå vidare och fokusera på att hylla ljuset som jag skrev om när jag valdes in i FMN:s förbundsstyrelse” osv.

Och med dessa invändande tankar har det inte blivit någon text. Samtidigt inser jag att den behövs. Den senaste tiden har kommentarerna om mig kommit från alla håll- från båda sidor inom narkotikadebatten, och den gemensamma nämnaren är etiketten i rubriken. Så då är det dags att kommentera/skriva. Men det blir alltså ingen krönika utan en längre och mer resonerande/förklarande bloggtext med utgångspunkt i de senaste veckornas händelser.

Det första exemplet på hur det sett ut den senaste tiden kommer från person aktiv på den restriktiva sidan, en person som är/har varit polis. Detta dök upp till FMN:s Facebook-sida för någon vecka sedan (jag har skött den sidan sedan mitten av augusti så meddelandet pingade hos mig, lite småkul, så jag svarade att det inte stämde):

rest1mod

När jag beklagade mig över denna kommentar (vars ton jag tolkar negativt) dök det upp en till kommentar, från en annan person som är/har varit aktiv i debatten på den restriktiva sidan. Den ifrågasatte mitt svar på ovanstående där jag hävdade att jag aldrig varit för en legalisering:

Fortsätt läsa ”En drogliberals bekännelse”

Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri

Jag har dragits in i en sociala medier-storm som handlar om Navid Modari. För den som inte känner till honom finns det en bra sammanfattning här. Det hela började med att jag såg följande tweets, vilket nog var min första kontakt med Navid:

poddpirat

 

Navid som profilerar sig som någon form av samtalsexpert (eller ”samtalsaktivist” som han kallar sig) kastar sig in i drogdebatten och slänger ut sig ord som verklighetsfrånvänt och faktaresistent. Han gör det i ett samtal om Portugal och deras narkotikapolitik och deras siffror över drogrelaterade skador.

Fortsätt läsa ”Om ett par samtal med samtalsexperten Navid Modiri”

Om detta med legalisering av cannabis – del 1

Debatten om legalisering av cannabis har pågått ett tag, men är ändå hittills inte särskilt omfattande i Sverige. Jag har medvetet avhållit mig från att gå in i den eftersom jag har väntat på forskningsartiklar kring vad som händer i USA (och Canada där man mer medvetet har prioriterat att forskning ska följa).

Jag följer drogdebatten hyfsat på min fritid (dvs när ork och lust infinner sig) och har inte sett någon bra artikel om effekterna hittills i USA. Det betyder inte att det inte finns intressant material ute. Och att man på sedvanligt debattsätt inom drogområdet gärna ägnar sig åt att kasta vetenskapliga artiklar i skallen på varandra.

Fortsätt läsa ”Om detta med legalisering av cannabis – del 1”

Om drogliberalernas raseri mot mitt föregående inlägg

Det har stormat en del kring mitt senaste inlägg, främst på twitter. Och som vanligt är det aktivister från legaliseringssidan som är aktiva, inte minst Piratpartiets ”talesperson” inom drogområdet.

Bakgrunden till mitt inlägg, som handlade dels om slarvig argumentation och dels om hur drogliberala aktörer flyttar fram positionerna, är dels att jag alltid tyckt att det varit irriterande när det komplicerade och komplexa drogområdet behandlats slarvigt, och dels att jag inte tror på den liberala/legaliserings-agendan. Jag har heller inga problem med att säga vad jag tycker om saker och ting, jag är inte alltid ”smidig” men oftast rakt fram. Det är delvis en del av min personlighet präglas av autismspektrumet.

Fortsätt läsa ”Om drogliberalernas raseri mot mitt föregående inlägg”

Ett destruktivt debattklimat skadar drogområdet

Drogområdet, narkotikapolitik och relaterad socialpolitik etc, är som jag ofta påtalat (för mestadels döva öron som det verkar) ett komplicerat område. Det är många som vill förenkla det, antingen för att det passar deras agenda eller för att de inte begriper bättre.

Det man kan hoppas på om man är optimist är att det ska finnas ett debattklimat som gör att dessa frågor kan vridas och vändas på och olika åsikter debatteras för att förhoppningsvis nå ett så bra, ett så humant, resultat som möjligt givet komplexiteten.

Jag har de senaste åren stört mig allt mer på samtalstonen/-klimatet på drogområdet, och som vanligt känns det som att jag är rätt ensam om det även om det finns en och annan som reagerar och tänker som jag. Jag har skrivit om detta tidigare, och jag kommer förmodligen göra det igen.

Fortsätt läsa ”Ett destruktivt debattklimat skadar drogområdet”