Jag tror inte det finns något politiskt område som blivit föremål för så många utredningar som missbruksområdet. Det har varit flera stora utredningar flera gånger under dess 50-åriga historia, och däremellan några småutredningar. Det har varit narkotikakommissioner och missbruksutredning, och det har (som ex på småutredningar) varit två utredningar av dödsfallen för ett par år sedan.

Det verkar som att dels ingen i debatten vågar säga att narkotikaområdet är ett särskilt svårt och komplext område och dels verkar de som är aktiva inom området på en lång rad nivåer ha svårt att ta till sig kunskap och erfarenheter.

Fortsätt läsa ”Alla dessa utredningar”

Narkotikadebatten blir allt mer intensiv. Inte minst gäller det debatten på twitter där vem som helst kan delta, dessutom anonymt. Vid ett par tillfällen den senaste månaden har jag sett hur det skrivs att är man emot en liberalisering av droglagarna har man blod på händerna.

Jag förstår inte riktigt hur de tänker som skriver det. Att mer tillgänglig narkotika skulle minska antalet döda på grund av droger? Att de tror att gängkonflikterna skulle upphöra för att den illegala marknaden blir mindre vid en legalisering av alla droger?

Fortsätt läsa ””Blod på händerna”-nivå”

Jag har läst ”Nils Bejerot och den svenska narkotikapolitiken” (ISBN 9789179243616) av professor Björn Johnson. Förutom att det är en mycket intressant bok är det en aktuell och relevant bok för dagens samhällsdebatt, trots att bokens centralfigur avled för över 30 år sedan. För oss som följer svensk narkotikadebatt är det omöjligt att inte stöta på namnet Bejerot, och för de som till skillnad från mig deltar aktivt i narkotikadebatten är det ett måste att känna till vem Bejerot var och vad han stod för.

Tyvärr är det lite si och så med det senare, och så var det även för mig på den tiden då jag var aktiv i narkotikadebatten. Jag ”visste” då, som så många andra, att Bejerot var ett skällsord och något som var ”dåligt”, men jag visste inte så mycket om varför och vad han stod för som var så hemskt. Johnson tar upp det fenomenet redan ett par sidor in i första kapitlet genom att klä av texten som Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnusson skrev förra hösten.

Fortsätt läsa ”Recension: ”Nils Bejerot och den svenska narkotikapolitiken” av Björn Johnson”

Det pågår en liten men intensiv drogdebatt i lokaltidningen Hallandsposten. Det började med att Liberalernas/LUF:s profil Hannes Sjöberg skrev en ledartext med rubriken ”Alla vinner på att legalisera cannabis”. Det är ju den tankebilden som de drogliberala krafterna vill pränta in i folks medvetande, trots att alla vet att priset, och förlusterna, till följd av droganvändning är högt för många individer, användare och närstående.

Cannabis är dessutom särskilt problematiskt eftersom forskningen menar att det går särskilt snabbt att utveckla cannabisberoende, och få som är fast i ett beroende oavsett om det stannar vid cannabis eller går vidare till andra ännu farligare droger känner sig ”vinnare”. Likaså betvivlar jag att de ungdomar som börjar med cannabis i tidig ålder och drabbas av kognitiva skadeverkningar känner sig som vinnare när de märker konsekvenserna av det. Det är ett av problemen med cannabis och något som även tas upp i den forskningsartikel jag länkade i början av detta stycke.

Fortsätt läsa ”Kommentarer till aktuell drogdebatt”

Det har under en längre tid blivit allt mer debatt om vår narkotikapolitik. Det har varit allt från att narkotikapolitiken beskylls för brister i antingen socialpolitiken eller med det kommunala självstyret till att olika mer eller mindre drogliberala aktörer vill liberalisera narkotikalagarna (och för att förekomma: jag lägger ingen värdering i ordet drogliberal utan använder det i stället för att skriva ”olika individer/organisationer som på olika sätt vill öka tillgängligheten för narkotika och/eller underlätta narkotikaanvändning”) .

Vi kommer att se en utveckling ett tag framöver med en allt mer intensifierad debatt och allt intensivare ifrågasättande av vår narkotikapolitik. En förenklad bild av den internationella debatten är att den följer viss ordning, först ifrågasätts resultaten av en restriktiv politik, sedan föreslås avkriminalisering av bruket och sedan föreslås avkriminalisering av substansen (aka legalisering). Sverige är inte/kommer inte vara ett undantag i det. [Avkriminalisering = leder inte till påföljd (straff)/att man ”processas” i det rättssystemet, det man gör är inte kriminellt och man är inte kriminell].

Inte sällan hävdas samband mellan narkotikapolitik och dödstal. Jag berörde 2018 i en text att det är inte så enkelt och självklart som en del mer eller mindre seriösa debattörer på den drogliberala sidan hävdar, organisationen NPC har på senare tid publicerat liknande och mer uppdaterade sammanställningar. Men för många låter förenklingar och ”sanningar bra”, och varför låta en komplicerad verklighet hindra politisk debatt och populistiska slagord och påståenden? Ta bara exemplet Portugal där det brukar heta i debatten att avkriminaliseringen där ledde till kraftigt minskade dödstal och att vi borde följa Portugals exempel och avkriminalisera, vilket är intressant i ljuset av att arkitekten bakom Portugals reform säger att enbart en avkriminalisering vore en katastrof.

Fortsätt läsa ”Allt intensivare narkotikapolitisk debatt, ex SvD 200608”

Jag har under lång tid fjärmat mig från narkotikaområdet, dels för att jag saknar plattform, dels för att det offentliga samtalet om det huvudsakligen förs på twitter på en nivå som omöjliggör all seriös debatt och mer handlar om dyngkastning under liberaliseringsförespråkarnas dirigerande och dels för att det är för mycket bristande saklighet och för mycket populism.

Men debatten blir allt intensivare, populism och skickliga liberaliseringsförespråkare i kombination med okunniga opinionsbildare, politiker och journalister. Det senaste är att det jublas i de drogliberala leden för att riksdagen igår fattat ett beslut som jag uppfattar som dels märkligt, och dels som ett resultat av ovannämnda utveckling.

Fortsätt läsa ”Riksdagens socialutskott vill utreda vad?”

Jag har lite svårt att släppa drogområdet, och att inte fundera på saker inom det… Trots att jag förmodligen borde. Men då och då reagerar jag på lite olika saker som dyker upp i drogområdets debatt. Över huvud taget tycker jag det nästan är mer intressant att fundera över debatten än sakfrågorna… Och det är en debatt som jag av olika skäl tycker är rätt trist. Jag har tidigare skrivit en del om det, och jag har den senaste tiden kommit att fundera en hel del igen som jag inte kan låta bli att delge här… 🙂

En övergripande sak som jag reagerar på är att jag ofta tycker att det saknas såväl helikopterperspektiv, en förmåga till helhetssyn i debatten i stort och även från en del enskilda debattörer, såväl som allt för ofta avsaknad av djupare kunskap. En debatt om ett så viktigt och svårt område som hur vi ska få ett samhälle med så lite skador på enskilda och samhälle som möjlighet kräver både och. Därmed inte sagt att jag har dessa förmågor, det är mer allmänt funderande jag syftar på.

Det blir allt för ofta att debatten förs i svepande ordalag, som att ”vi måste gå från fokus på straff till fokus på hälsa”, vilket så klart låter bra och samtidigt innehåller en mer eller mindre uttalad kritik mot vår situation idag. Det senare har jag skrivit om tidigare i bloggen, att min uppfattning är att den beskrivningen inte stämmer och till och med att det är oärlig retorik.

På samma sätt är det kring en av de vanligaste ingångarna, och ”bidragen” i debatten (inte minst på Twitter, detta för debatten olyckliga forum) – ”Se på våra höga dödssiffror, vi måste ändra narkotikapolitik”.  Den svepande formuleringen är det märkligt att så många kommer undan med, inte minst när en hel del av eventuella påföljande argument handlar om socialpolitik mer än narkotikapolitik…

Fortsätt läsa ”Lite om drogdebatten (igen) och lite om en fördel med att inte avkriminalisera droger”